Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska eröfringens tidehvarf, 1157—1323 - 4. Finska kyrkan under biskop Thomas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under hvilket namn han har blifvit räknad bland ryska
kyrkans helgon.
Men för biskop Thomas hopade sig motgångarne. dag för
dag. Tavasternas och de andra hedningarnes raseri ökades
allt mera och biskopens egen ifver hade förledt honom till
åtskilliga dåraktiga företag, som i betänklig grad nedsatte hans
andliga värdighet. Plågad af samvetsqval, då han hade låtit
stympa en person, så att denne dog till följd deraf, och ännu
dertill förvrängt ett påfligt bref, begärde och fick han år 1245
afsked från sitt embete. Han synes dock haft för afsigt att
qvarstanna i Finland och fick. sitt underhåll af inkomsterna
från sitt forna embete. Men då Ryssarnes och Karelarnes
fiendskap blef allt farligare för den finska kyrkan, flydde han
till Visby, der han dog år 1248.
Biskop Thomas bör betraktas som kristendomens
egentliga grundläggare och ordnare i Finland. Genom hans
föranstaltande flyttades biskopssätet ifrån FTousis först till
Räntä-mäki, och det är troligt att derjämte redan den stora
domkyrkan i Åbo började byggas. Äfven synes han hafva
åväga-bragt sina ståndsbröders, dominikanernas, inflyttning hit; ty
redan år 1240 omtalas Svartbrödernas wkonventu i Finland,
och sålunda var Finlands första kloster i Åbo grundlagdt.
Såsom redan förut är nämndt, synes biskop Thomas haft för
afsigt att skapa ett kyrkligt furstendöme, som under Jungfru
Marias beskydd skulle förblifva oberoende af Sverige. Men
den enskilda religionsifvern var ej så lefvande hos de
skandinaviska folken, att något andligt riddareskap skulle kunnat fås
till stånd, och denna omständighet räddade finska folket ifrån
att råka i samma träldom, som dess stamförvandter på andra
sidan Finska viken. Men under dessa förhållanden förmådde
ej mer den finska kyrkan hålla sig uppe med egna krafter;
endast med Sveriges hjelp var det möjligt för henne att
försvara sitt område och fortsätta omvändelseverket. Derför
utsågs till biskop efter Thomas svenska konungens egen
anför-vandt och kansler (eller hofkapellan) Bero, och Sveriges
magt-ägande begynte nu med allvar tänka på Tavastlands eröfring.
D rjit/rsd by rf cr so f ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
