Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Katolska tiden, 1323—1523 - Första Tidskiftet. Striden emellan konungamagten och aristokratin, 1323—1399 - Andra Tidskiftet. Förra hälften af unionstiden, till år 1470 - 4. Konung Erik af Pommern och biskop Magnus Tavast 1399—1438
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke hafva ofrid med Ryssland. År 1427, då äfven Hanseiterna
förenade sig med konungens fiender, försökte dessa uppegga
Ryssarne till ett eröfringskrig mot Finland; men äfven denna
fara blef lyckligen afvänd. Bland denna tids allmänna olyckor
är att nämna, att pesten härjade i Finland omkring år 1427,
och att Åbo stad år 1429 jämte domkyrkan och klostret förstördes
genom vådeld, — tvenne olyckor, till hvilka dock naturligtvis
konungen och hans regering voro oskyldiga. Endast skatternas
ständiga ökande och penningens alltmera sjunkande värde
gåfvo grundad anledning till klagan från finnarnes sida. Men
om man noga öfverväger allt, så måste man dock medge, att
Finlands tillstånd under Eriks af Pommern regering var
lyckligare, än det varit långa tider före eller efter densamma, och
Finlands innevånare synas ej haft något särskildt skäl att draga
sig undan ur Unipnen. *
Men på många orter i Sverige var folkets missnöje
ganska stort och man hörde klagas, att de flesta ståthållare och
fogdar på slotten voro danskar, som hårdt betryckte folket.
Då emellertid klagomålen ingen förbättring medförde, grep
befolkningen i JDalarnc till vapen om våren 1434 och satte sig
under anförande af Engelbrekt Engelbrektsson i rörelse, för
att befria äfven de öfriga landskapen. Äfven riksrådet och
biskoparne tvungos att förena sig - i böndernas företag. I
Helsingland samt Vester- och Österbotten, begynte riddaren
Erik Puke följa exemplet, och en viss Johan Folkesson sändes
derifrån med en skara finnar till Åland, der dansken Otto
Pogwisch var ståthållare på Kastelholm. Denne blef mägta
förskräckt, då finnarnes pilar begynte klyfva luften omkring
honom, och gick • in på att kapitulera. Men annorstädes i
Finland synas ej några oroligheter uppstått. Då konungen
samma år om hösten kom till Stockholm, ingicks derstädes den
förlikning, att tvisten emellan Erik och Sveriges ständer skulle
hänskjutas till en kommission af tolf män, som skulle väljas
fyra från hvartdera riket. Till denna domarenärand valde
konungen såsom represantanter för Sverige Magnus Tavast och
en annan biskop, samt ståthållaren på Viborgs slott, Krister
Nilsson Wase, och ståthållaren på Stockholms slott, Hans
Kröpelin. Saken skulle afgöras följande höst, och Erik
återvände emellertid till Danmark. Men i början af år 1435
valdes Engelbrekt i Arboga till whöfvitsmanu och intog nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
