Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Katolska tiden, 1323—1523 - Tredje Tidskiftet. Sturarnes tid och slutet af unionen, 1470—1523 - 7. Det stora ryska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skräckligt plundringståg till Kemi, Ijo och Limingo socknar,
men klagade sjelfve ett par år senare, att deras fiskare blifvit
dödade uti utmarkerna uppe i höga norden. På grund häraf
ansåg Ivan freden i Nötcborg vara bruten och trodde sig
kunna i stöd af äldre rätt göra anspråk på hela finska
Karelen (d. v. s. Äyräpää, Jäskis och Savolaks). År 1403 ingick
han i denna afsigt förbund med konung Hans, som nu
slutligen hade tröttnat vid Sturens undanflykter. Kriget skulle
likväl kanske ännu kunnat undvikas; ty i början af 1495 sände
konung Hans, på begäran af svenska krigsrådet, ombud till
czaren med bref, deri han bad honom dröja med det påtänkta
infallet, emedan svenskarne nu voro benägna att emottaga
konungen. Men Sten Sture släpte ej det danska sändebudet
längre än till Wiborg, och sålunda gafs nu Finland till pris åt
krigets ödeläggelser.
Redan om våren 1495 kom till Finland underrättelse,
att czaren förberedde ett stort eröfringståg; af denna orsak
begaf sig nu biskop Magnus med sina tjenare till gränsen, i
Augusti. Men då först såg man farans hela vidd. Den 14
September bröt den ryska hären 60,000 man stark under furst
Danielo Shtjena öfver gränsen och anryckte grymt härjande
emot Wiborg, på hvars sydvestra sida fienderna redan en vecka
senare, eller på Mattheusdagen, begynte uppslå sitt läger. I
staden och slottet innehades högsta befälet af Knut Posse och
omkring honom hade redan landets förnämste herrar med sina
tjenare samlat sig — lagmännen Henrik Bitz och Klas Horn,
samt Tönne Eriksson Tott, Magnus Frille m. fl. Men denna
styrka var likväl alltför liten, och bref på bref sändes till
Sverige för att uppfordra riksföreståndaren till snar och kraftig
hjelp. Under tiden gjordes förhuggningar och andra
försvarsanstalter vid Kymmene elf, för att förhindra ryssarnes
framträngande mot vester. Biskop Magnus sjelf hade skyndat
tillbaka till Abo, för att kalla folket till vapen man ur huset.
I början af Oktober voro alla Åbo läns “frie män“ i full
marsch emot Wiborg, och af det i Nyland uppbådade manskapet
hade redan en del hunnit fram. Ryssarne hade hittills endast
inneslutit stadens östra sida och uppfört sina belägringsverk
på kullame, från hvilka deras vidunderligt stora fältstycken
(24 fot långa) begynte beskjuta murarne. Hvarhelst de föröfrigt
försökte rycka fram, blefvo de likväl framgångsrikt tillbaka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
