Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Katolska tiden, 1323—1523 - Tredje Tidskiftet. Sturarnes tid och slutet af unionen, 1470—1523 - 8. Svante Stures och Hemming Gadds regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenska mark), mera såsom en hedersbevisning, än som en
förtjenst. Men Svante Sture och isynnerhet hans vän, den till
biskop i Linköping valde men af påfven ogillade Hemming Gadd,
förstodo att omintetgöra alla fredsunderhandlingar, i det de
uppeggade svenskarnes nationalhat emot Danmark. Sålunda
uppflammade kriget ånyo i början af år 1506. I södra Sverige
fördes kriget med vexlande lycka; men hafvet var helt och
hållet i danskarnes våld och utgående från Gotland plundrade
deras flottor på alla vatten och afbröto såväl Finlands som
Sveriges handel på andra länder. Hvarje år posterade sig
strax efter islossningen vid Naisaari ön framför Reval danska
skepp, som oroade Finlands sydliga kuster och plundrade de
finska handelsfartygen. Biskopen och ståthållarne på slotten
uppbjödo all sin förmåga att skydda landet för större olyckor,
under det att riksföreståndaren beständigt fordrade af dem
folk och förnödenheter till sina krigsföretag i Sverige. I Juli
1507 kom den danska amiralen Severin Norrby med nio skepp
till Åland, uppbar brandskatt af innevånarne och uppbrände
Kastelholms slott, hvars ståthållare, Sten Thuresson Bjelke,
fördes i fångenskap till Danmark. Dylika tilldragelser väckte
flerestädes bland folket afvogt sinne emot riksföreståndaren,
och fredspartiet, i spetsen för hvilket stod den gamle
erke-biskopen Jakob Ulfsson, begynte nu åter resa hufvudet, så att
ett par korta vapenhvilor fingos till stånd om sommaren 1508.
Men deremellan hunno de danska sjöröfvarne den 8 Augusti
bränna staden Borgå samt de angränsande adelsgårdarne. Ett
år senare träffades Finland af - en ännu större olycka, då
sjelfva Åbo stad råkade, i fiendernas våld. Denna händelse
var så mycket mer oväntad, som fredsunderhandlingarne redan
voro började. Endast riksföreståndarens motsträfvighet, hvartill
närmaste orsaken åter var den, att han hoppades få till stånd
ett förbund med Liibeck emot Danmark, hade ännu fördröjt
fredslutet hela sommaren 1509. Då beslöt danska
befälhaf-varen Otto Bud, som var ståthållare på Borgholms slott på
Öland, att plötsligeri öfverfalla Finlands hufvudstad. Vid
midnatt emellan den 2 och 3 Augusti (1509) ankom han helt
obemärkt till Åbo med sitt folk och plundrade der i fem dagars
tid på det grymmaste. Sjelfva domkyrkan utplundrades,
biskopsmössan och kräklan, samt böcker och dyrbarheter fördes ned
till skeppen, flere prester och borgare dödades, och hela det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
