Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Katolska tiden, 1323—1523 - Tredje Tidskiftet. Sturarnes tid och slutet af unionen, 1470—1523 - 9. Sten Sture den yngres regering och slutet af unionstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grunder fruktat denne mans energiska och ränkfulla natur.
Banér åter hade nyligen i Nerike gjort konungen motstånd
och derefter flytt till Finland, der förderfvet nu hann honom.
Men i allmänhet undsluppo de finska herrarne denna gång för
billigt pris, och dem, som hörde till landets nationella adel,
tyckes Kristian hafva sett med någorlunda milda ögon, i det
han delvis öfverlemnade landets egna embeten åt desse. Till
och med biskop Arvid fick i ro bibehålla sin plats, kanhända
genom erkebiskop Trolles beskydd. De vigtigaste borgame i
landet hade likväl fått nya befallningshafvanden, dels tyskar,
dels danskar; men i början gafs det ej någon anledning till
missnöje mot dem. Ståthållaren på Åbo slott, Wolf von
Gre-wendorp, lefde i god sämja med både biskopen och
befolkningen, och ståthållaren på Wiborg, Rolf Mattsson, skref
till konungen, att befolkningen på orten väl var fattig, men
ödmjuk och foglig. Ännu i September 1521 var allting lugnt
i landet, och Arvid Kurk lofvade konungen att vid behof
ådagalägga sitt trogna nit i råd och dåd.
Meri i Sverige hade redan från årets början en ny
om-störtniug varit i görningen. Gustaf Eriksson Wasa, som redan
år 1519 hade flytt ur den danska fångenskapen och genom
Lybeck återkommit till fäderneslandet, vandrade en tid såsom
flykting omkring, med knapp nöd undgående danskarnes
efterspaningar. Under tiden hade hans fader och svåger omkommit
i Stockholms blodbad, och hans moder och syster bland de
öfriga adelsfruarna blifvit förda i fångenskap till Danmark.
För honom sjelf syntes intet annat återstå, än att fly öfver
till Norge och derifrån till utlandet. Men då uppvaknade hos
Dala-allmogen åter det gamla hatet emot danskarne, och Gustaf
Wasa uppreste nu detta landskaps befolkning till ett nytt
befrielsekrig. Alla samhällsklasser insågo redan, att Kristians
syftemål ej var Unionens förnyande, utan Sveriges fullständiga
kufvande under Danmark, och derför skyndade nu man ur
huset till den unge Wasas fanor. I Augusti 1521 valdes
Gustaf Wasa i Wadstena till riksföreståndare; redan dessförinnan
hadc man begynt belägra Stockholm och andra fasta platser.
Samtidigt gjordes från Sverige några försök emot Kastelholm,
der en viss Lydike Offense var Kristians fogde; men
angri-parne blefvo tillbakaslagne. Äfven till Finland sändes några
behjertade män, för att uppresa befolkningen emot Kristian.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
