Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Katolska tiden, 1323—1523 - Tredje Tidskiftet. Sturarnes tid och slutet af unionen, 1470—1523 - 10. Återblick på katolska tiden i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tider ett hospital (leprosorium), och en dylik inrättning
grundlades af Erik Axelsson Tott i Wiborg 1475. Egendomliga,
halft andliga, halft verldsliga inrättningar voro de så kallade
brödraskapen (fraternitates, gille), hvilka i viss grad kunna
jämföras med nutidens lif- och egendomsförsäkringsbolag.
Hvarje broderskap hade gemensamma fester (finsk. Ivoussa)
till något skyddshelgons. ära och otvifvelaktigt äfven särskilda
stadgar, ehuru man ej känner några sådana i Finland. I slutet
af medeltiden funnos i Finland åtminstone 12 sädana brödraskap,
nämligen 5 i Åbo, 5 i trakten af Kumoelf, 1 i Kemi och 1 i
Wiborg.
’ Kyrkans styrelse var inrättad på samma sätt, som i andra
katolska länder. Finska biskopen valdes af det inhemska
kapitlet, men valet skulle kungöras för erkebiskopen i Upsala
och erfordrade alltid påfvens stadfästelse. Så- nödgades
vanligtvis den nyvalde biskopen begifva sig ända till den påfliga
stolen, och dessutom var han skyldig att då och dä besöka
erkebiskopen. Biskopens närmaste man var domprosten *),
derefter kommo erkedjeknen och dekanen; dessa och dertill
ännu kanikerne, hvilka ofta innehade kyrkoherdeembeten i
landsorterna, voro medlemmar i domkapitlet och biskopens
biträden i vården om hans stift. Genom täta visitationsresor
och prestmöten försökte man vaka öfver landsförsamlingarnas
kyrkliga angelägenheter. Den kanoniska lagen var det
allmänna rättesnöret äfven för finska kyrkan; men dessutom hafva
flere finska biskopar utfärdat särskilda förordningar (Statuta).
Likasom katolicismens hela väsende bestod i yttre ceremonier,
så afsågo dessa förordningar för det mesta kyrkans yttre
ordnande; och då gudstjenstens språk var latinet, och
predikningar i och för folkets undervisning ej torde ofta kommit i
fråga, så är det icke antagligt, att katolicismen i vårt land i
någon anmärkningsvärdare grad befordrat massans af folket
andliga kultur. Likväl hade Magnus III Nilsson i sina
förordningar af år 1492 särskildi ihogkommit folkets själavård
och undervisning, i det han påbjöd att Fader vår, Ave Maria
*) Då Magnus Nilssou var domprost i Äbo, gaf tysk-romerska kejsaren
Fredrik den 111 åt honom och hans efterträdare namn och värdighet af
Pfalz-grefve — en ära, som står alldeles enstaka i de nordiska länderua; det var
också endast en hederstitel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
