Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 2. Gustaf Vasas regering, 1523—1560; de politiska förhållandena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
staden. Men då Ryssarne härefter begåfvo sig till rådslag på
Revonhäntä fjärd, brast isen under deras fötter, hvarvid de
allesammans sägas omkommit. En annan styrka hade
samtidigt dragit till Lappvesi och dödat kyrkoherden derstädes
jämte en mängd andra. I Mars kommo ryssarne med ännu
större styrka, under anförande af en Ivan Bibikow. Men fogden
på Kivinäbb, Johan Magnusson, tågade manligt emot dem
till Joutsselkä by och dref dem tillbaka öfver gränsen. Såväl
konungen som czaren tyckas ännu varit benägna till fred.
Ivan var som bäst sysselsatt att lägga de tatariska khanaten
i Kasan och Astrakan under sitt välde, samt kastade
begärliga blickar mot Liffland och Estland; men med Finland skulle
han gerna velat lefva i god grannsämja. A andra sidan hade
väl Gustaf Vasa såväl från Liffland som Polen blifvit
uppmanad att anfalla Ryssland; men hans egen försigtighet och
de i Finland inträffade nödåren vägde ännu - i fredens vågskål.
Att ändock kriget slutligen uppflammade, var en följd af de
hårdnackade grärisstriderna, samt befälhafvarnes stridslystnad å
hvardera sidan. Om sommaren 1555 förde den svenska
amiralen Jakob Bagge sin flotta in i finska viken och gjorde en
rekognoscering uppåt Nevan. Hans rapporter öfvertygade
konungen om, att Ingermanland och ryska Karelen skulle vara
helt lätt eröfrade, och nu gafs befallning både åt landtarmén
och flottan att rycka an emot Nöteborg. Men ryssarne voro
beredda till strid, och efter tvenne veckors förlopp måste
sven-skarne draga sig tillbaka frän Nöteborg (Sept. 1555),
levererande några mindre strider under återtåget. Gustaf Wasa
hadc emellertid sjelf kommit till Finland, besökte som hastigast
gränsorterna och återvände sedan i slutet af året till Abo,
derifrån han anordnade försvarsanstalterna. Till Österbotten
sändes krigsfolk, äfven i landets öfriga delar kallades folket
till vapen, och öfverallt samlades lifsmedel och snöskidor, sköldar
och vapen. Några af czaren gjorda fredsförslag voro ej af den
beskaffenhet, att de kunde antagas. Kriget skulle således
fälla utslaget.
I Januari 1556 tågade ryska hären, omkring 50,000 man,
under öfveranförande af furstarne Shtjenjatjeiv och Paletski,
öfver gränsen och anryckte fruktansvärdt härjande emot Wiborg.
De svenska förtrupperna drogo sig tillbaka och uppbrände
vid sitt aftåg befästningarna vid Kivinebb, hvilket de miss-
Jgitfe d by Micro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
