Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 4. Erik XIV och hertig Johan, 1560—1568 - 5. Johan III:s regering, 1568—1592
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fruktan hos konung Johan, blef denna grymma dom utförd.
Erik förgiftades i en ärtsoppa oeh mot morgonen den 26
Februari 1577 uppgaf den olycklige konungen sin ande.
Dödsorsaken hölls hemlig, så att t. ex. hertig Karl aldrig fick någon
säker kunskap derom. Men Karin Månsdotter fick af Johan
till sitt underhåll Liuksiala gård och 26 under den samma
lydande lägenheter i Satakunta, och lefde derstädes ännu 35
år, allmänt älskad och ärad. Eriks son Gustaf, som en gång
var ämnad till tronarfvinge, dog i landsflykt. Dottren Sigrid’
Vasa blef gift i Finland med Henrik Klasson Tott.
5. Jolian III:s regering, 1568—1592.
Vid Eriks .förödmjukande hade isynnerhet adeln varit
Johan till mycken hjelp. Redan af detta skäl var detta stånds
inflytande i tillväxt, och den nya konungen ansåg nödvändigt
att genom förökade privilegier fästa landets förnämsta ätter
vid sig. Slägten Leijonhufvud upphöjdes till greflig värdighet
och erhöll såsom grefskap större delen af Raseborgs län i
Finland. Friherrevärdighet gafs åt flere, bland dessa äfven den
redan nämnde och framdeles så ryktbare finnen Klas Eriksson
Fleming. Riksrådens antal ökades till tjugufyra och de
er-höllo rättighet att uppbära alla konungen tillfallande böter
ibland deras underhafvande. Äfven åt den öfriga adeln gåfvos
stora förmoner, såsom lättnad i rusttjensten, uteslutande rätt
till alla domareembeten, utom i Öster- och Westerbotten,
rättighet att fritt försälja produkterna från sina egendomar m. m.,
hvårjämte deras underhafvande i alla hjelpgärder skulle räknas
till hälften mindre än kronobönderna, och de, som bodde inom
en mil från säterigården, helt och hållet befrias från krigstjenst.
Äfven åt obesutna adelsmän, som derför ej utgjorde rusttjenst,
tillerkändes nu för första gången adelsprivilegium såsom ärftlig
värdighet. Allt detta var en belöning derför, att kronans
ärftlighet inom Vasaätten bekräftades och i och med det samma
öfverflyttades på Johans familj. Johans ende, i fängelset födde
son, som genom sin moders arfsrätt äfven kunde göra anspråk
på polska tronen och derför hade fått det utländska namnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
