Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 5. Johan III:s regering, 1568—1592
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återvända till Wiborg med Ivans omöjliga fredsvilkor. Johan
skulle godtgöra den senaste ryska beskickningens lidanden,
uppställa till czarens tjenst 300 ryttare, öfverlemna de finska
grufvoma åt Ryssland och tilldela czaren hederstiteln “Herre
öfver Sverigc“. Ivan väntade naturligtvis ej ens, att man
skulle ingå på dessa vilkor, utan hade redan börjat kriget på
hvardera sidan om Finska viken. Men Johan hade nu gjort
livad han kunnat för att bibehålla freden och satte derför på
goda skäl sin tillit till sina undersåtars kraftiga understöd.
Fredens vänner i Finland, såsom Paul Juuston, beklagade väl
sitt fädernesland, som sålunda hade råkat under krigets hofvar.
Men landets adel synes med större dllförsigt hafva betraktat
det annalkande stridsbullret, hvaraf de väntade sig ära och
krigsbyte.
Striden började på estländska sidan, der den danska
hertigen Magnus (på Ösel) hadc förenat sig med czaren och af
czaren begagnades, under namnet af “Konung öfver Liffland“,
såsom verktyg för dennes planer. • I Augusti 1570 kom han
med en rysk krigshär utanför Reval och Weissenstein, men
måste efter sju månaders förlopp återvända med oförrättadt
ärende. Likväl var krigets början ej synnerligen lycklig för
de svenska vapnena. Ar 1573 intogo Ryssarne på nyårsdagen
Weissenstein och stekte befälhafvaren på slottet, Hans Boije,
till döds. Men Klas Åkesson Tott vann samma år en lysande
seger på öppna fältet vid Lode. På finska sidan fördes
härunder endast ett plundringskrig, d. v. s. ryska trupper gingo
förbi Wiborgs slott och utspridde mord och brand ända till
trakterna kring Helsingfors. Landet var i början nog oberedt
till försvar; men konungen saknade ej god vilja att försvara
sitt Finland, livars vigt för svenska kronan han kanhända
uppfattade bättre, än någon af Sveriges föregående regenter.
Sålunda påbegyntes redan 1570 till Österbottens skyddande
uppbyggandet af Uleaborgs slott, och vid södra gränsen samlades
småningom nödiga stridskrafter, med hvilka Herman Fleming
i början af 1573 gjorde flere förhärjande plundringståg såväl
till Ivexholms län, som Ingermanland. Ivan började nu blifva
benägen till fred; men Johan ville ej mera skicka sändebud
till ett dylikt land, hvarest de bemöttes tvertemot all folkrätt.
Slutligen sammankommo dock fredsunderhandlarne vid
Systerbäck (å Finlands vägnar Klas Fleming, Klas Åkesson Tott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
