Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 6. Klubbekrigets tider, 1592—1600
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver hela landskapet, kallade hela Österbottens befolkning i
vapen, tvang äfven de svenska inbyggarne att förena sig till
den öfriga skaran och slog upp sitt läger nära Stor-Kyrö
kyrka, samt befäste skogen mot Ilmola med förhuggning.
Bondehärens antal torde uppgått till omkring 4,(XX) man. Men
marsken, som så snart han fått underrättelse om dessa
tilldragelser återvändt från Tavastland till Tammerfors by, tågade
nu med hela sitt rytteri (omkring 1,500 man) öfver
landt-ryggen till Ilmola. Vid farans annalkande lemnade Israel
Larsson bönderna åt sitt öde; dessa åter utryckte oförsigtigt
nog ur sina förhuggningar emot marskens läger i Kurikka,
förande ined sig några från Uleåborgs slott tagna fältstycken.
Sålunda kom det den 24 Februari 1597 till en häftig
drabbning, i hvilken den svenska kustbefolkningen öfvergick till
Fleming, och de finska bönderna ledo ett fruktansvärdt nederr
lag vid Santavuori. Landskapets modigaste män stupade
eller togos till fånga, och Fleming kunde redan efter en, vecka
draga sig tillbaka åt Åbo, fullt förvissad om att klubbekriget
nu var slutadt. Efter ungefärlig beräkning hade i detta
ryktbara uppror omkring 3,000 bönder i skilda delar af landet
förlorat lifvet, och af dem nära hälften vid detta
österbottnin-garnes sista försök. >
Efter upproret följde en förskräcklig hungersnöd nästan
öfver hela landet; men förgäfves bönföllo äfven de förnämsta
bland de styrande i landet hos Fleming, att han skulle mildra
folkets lidanden. Med jernhand höll han sin krigshär tillhopa,
för att på våren göra slut på hertig Karls regering i Sverige.
Derstädes hade nämligen ständerna i Arboga i början af Mars
förnyat beslutet i Söderköping och isynnerhet beslutit sätta en
gräns föi Flemings stränga regering i Finland. De lägre
stånden voro härvid på hertigens sida; men riksråden
öfver-gåfvo honom redan och flydde det ena efter det andra till
Polen till konungen. Från detta land skulle nu Sigismund
med en krigshär komma genom Estland och Finland till Sverige,
och fördenskull bedref Fleming med all ifver sina krigiska
rustningar. Men midt under dessa bestyr nåddes han af döden
på hemvägen från Nyland till Åbo, på Pojo kyrkbacke emellan
den 12 och 13 April. Han hade fått en häftig feber, som
blef obotlig, då den 60—70 årige gubben ej unnade sig någon
hvila. Men det allmänna hatet, som hans skoningslösa regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
