Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 6. Klubbekrigets tider, 1592—1600
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyckes hyst den förhoppning, att de öfriga finska herrarne, då
de nu fått pröfva hertigens magt, ändtligen skulle lugna sig
och ansluta sig till riket. Men häruti misstog han sig; ty
tvertom fick Stålarm redan före jul godvilligt Åbo slott i sitt
våld och begjnte på Sigismuds befallning utrusta en här emot
Sverige.
Ryktet om Sigismunds krigiska planer hade påskyndat
hertig Karls afresa från Finland. Det afgörande ögonblicket
nalkades och äfven i Sverige begynte man hoptals öfvergifva
hertigens sak. Redan i slutet af samma är kom Sigismunds
sändebud, Samuel Laski, till Sverige, för att inför ständerna
klaga öfver Karls egenmägtiga handlingar. Klagopunkterna voro
uppsatta af de flyktade riksråden och försökte ådagalägga, att
rådet ensamt mycket bättre skulle förvaltat regeringen under
konungens frånvaro. Klubbekriget i Finland räknades hertigen
till last, emedan han hade uppeggat finnarne till öfverdrifna
fordringar och klagomål; och var ju, så menade de, finska folket
eljes också nog benäget till större klagovisor, än orsak och
rättvisa skulle vara. Slutligen förkunnades konungens snart inträffande
hemkomst, då han skulle “hämnas det outsägliga öfvervåld“, som
mot honom föröfvåts. I enlighet med denna hotelse samlade
Sigismund krigsfolk till Danzig och befalte Estlands och Finlands
adel att i full krigsrustning möta honom i Sverige. Hela den
katolska verlden var öfvertygad om Sigismunds seger, och i
hemlighet uppgjorde man redan planer, på hvad sätt
påfve-läran åter skulle införas i Sveriges rike, visserligen icke med
öppet våld, utan genom att anförtro embeten och förmoner
endast åt dem, som voro af samma religion som konungen.
För andra gången sändes nu Laski till Sverige för att begära,
att rikets flotta skulle ställas till konungens förfogande. Härtill
Svarade hertigen, att han ej kunde lemna densamma i
händerna på en främmande kommendör, men tillkännagaf att han
ville emottaga konungen med all skyldig underdånighet, om
han aflägsnade sin krigshär och gåfve försäkran att ej bemöta
någon emot lag. Häruti, likasom ock i sitt uppträdande för
öfrigt, hade hertig Karl stält sig på laglighetens fasta grund.
Men i mångas tycke innebar namnet arfkonung en obegränsad
regeringsmagt, och dessa sågo i hertig Karl endast en
ränk-full upprorsmakare.
Digitiz d by Micr sof <8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
