Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 2. Det stora tyska kriget, 1630—1648
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emedan Sverige befann sig i ett tillstånd af utmattning. Endast
Reval, Narva och Weissenstein innehades ännu af svenskarne,
under det att polaekarne höllo hela Liffland och vestra delen
af Estland besatta. År 1017 kommo Dunamtinde, Pernau och
Saletsa i svenskarnes händer; men den förstnämnda staden
gick snart ånyo förlorad, hvarefter krigslågan åter slocknade
för någon tid. Men då Sigismund fortfarande uppstälde
åter-lemnandet af svenska kronan såsom första vilkoret för freden,
seglade Gustaf Adolf år 1621 in i Diinaflodens mynning och
begynte belägra Riga. Finska armén (4,400 man) hade
infunnit sig öfver Estland, och hela hären uppgick nu till 16,000
man. Öfverbefäfet innehades, utom af konungen och hans
broder, äfven af Jakob de la Gardie, Herman Vrangel och
grefven af Mansfeld; till det lägre befälet hörde Gustaf
Karlsson Horn, Henrik Klasson Fleming m. fl. Amiral öfver flottan
var den gamle Karl Gyllenhjelm och contreamiral Klas
Larsson Fleming. I fem veckors tid gjorde innevånarne ett
tappert motstånd, men nödgades slutligen öfverlemna staden, den
15 September. Under de följande åren fortsattes eröfringen
af Liffland och då De la Gardie och Horn år 1625 med
fin-narne intogo äfven Dorpat, var polackarnes öfvervälde i detta
land tillintetgjordt. En glänsande seger vid WaWwf i
Kurland Januari 1626, hvarvid finska rytteriet under konungens
och Horns befäl så hastigt dref polaekarne på flykten, att de
öfriga svenska trupperna ej hunno fram för att deltaga i
drabbningen, befästade svenskarnes välde vid stränderna af Diina.
Derefter beslöt Gustaf Adolf att förflytta kriget närmare
till det polska området och landsteg sommaren 1626 vid kusten
af Preussen. Ost-Preussen, hvars hertig var vasall under
Polen, men för öfrigt såsom kurfurste af Brandenburg och
svåger till Gustaf Adolf var främmande för detta krig, blef
någorlunda lemnadt i fred; men i polska Vest-Preussen eröfrades
hastigt flere städer, så att Polen, hvars utländska handel sålunda
blef afbruten, ensamt fick röna olägenheterna af kriget. Då .
satte sig Sigismund sjelf i rörelse, men blef slagen vid Mewe
vid Weichsel. Under de följande åren fortsattes kriget med
häftiga skärmytslingar, i hvilka Gustaf Adolf och hans män
lade grunden till sitt krigiska rykte. Konungen, som städse
framstod såsom en förebild af hjeltemod, råkade flere gånger i
lifsfara, t. ex. vid Dirschau år 1627, då han blef sårad i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
