Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 2. Det stora tyska kriget, 1630—1648
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fiendtliga artilleriet blef segervinnarnes byte. Följande år
framträngde Torstenson genom Böhmen till Mähren och hotade
sjelfva den kejserliga hufvudstaden. Men då blef han plötsligen
kallad bort till ett annat magtpåliggande värf.
Danmark såg nämligen med missundsamma blickar Sveriges
nyförvärfvade magt i Europa; i hemlighet bedref det
underhandlingar med Österrike och Polen, och det var att befara, att
Danmark, om någon olycka skulle hända de svenska ‘vapnen i
Tyskland, genast skulle begagna sig af tillfället att förklara
krig. Derför beslöt svenska regeringen att, så länge ännu var
tid, undanrödja denna, fara och beordrade Torstenson att med
sin krigshär - plötsligt infalla i Jutland. Denna plan verkstäldes
med sådan snabbhet, att i början af år 1644 nästan hela det
danska fastlandet var i svenskarnes våld; ty samtidigt som
Torstensons härar, anryckande söderifrån, eröfrade Holstein och
Jutland, hade ifrån norr Gustaf Horn, som nyss återkommit
från sin åttaåriga fångenskap, infallit i Skåne och der intagit
Helsingborg. Den gamle Kristian IV stred hjeltemodigt och
h ekades åtminstone rädda danska öarne. Om sommaren mötte
han med ,sin flotta Klas Fleming vid Femern, der segern blef
oafgjord. Kort derpå erhöll Fleming banesåret genom en
kanonkula. Men längre fram mot hösten förstörde hans
efterträdare i befälet, Karl Gustaf Wrangel, den danska flottan i
ett nytt sjöslag vid Femern. Under sådana omständigheter
nödgades danskarne uti freden i JBrömsébro 1645 göra
betydliga uppoffringar. Åt Sverige afträddes för alltid landskapen
Jämtland och Herjedalen, som af ålder tillhört Norge, samt
Gotland, hvilket från unionstiden lydt under Danmark, och
Ösel, som danskarne bemägtigat sig samtidigt, som Sverige
underlade sig Estland. Dessutom öfverlemnades Halland, som
hörde till Danmarks gamla område, på 30 år åt Sverige, men
äfven detta landskap återficks aldrig. Danmarks lycka var nu
i sin nedgång, och Sveriges magt tillväxte allt mer och mer.
Samtidigt begynte äfven det tyska kriget lida mot slutet,
hvartill Tysklands förhärjade tillstånd och de krigförandes
utmattning var förnämsta orsaken. Sedan drottning Kristina i
Sverige år 1644 sjelf omhändertagit regeringen, erhöllo
sträf-vandena efter fred äfven på detta håll större eftertryck, och
magternas sändebud, hvilka sammanträdt i Osnabriick och
Miinster i Westfalen, begynte småningom sitt förlikningsvärf.
Digrtized fr*’ ^:rroscf* ®
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
