Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 3. Pehr Brahes styrelse i Finland och drottning Kristinas tid, 1632—1654
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förläningarna sammanräknade); d. v. s. Finlands årliga budget
gaf nämnda öfverskott, som utgjorde niondedelen af inkomsterna.
Sålunda utgiek från Finland ansenliga summor till fyllande af
Estlands och Lifflands behof. Om vi dertill påminna oss det
jämförelsevis större antal krigsfolk, Finland fick uppställa, så
finner man att Finland äfven i ekonomiskt afseende dyrt fick
betala sin andel i Sveriges storhet. Men man bör äfven
komma ihog, att nu under loppet af några år från regeringens
sida gjordes ansenliga förbättringar och omkostnader för
Finlands bästa, och att detta försiggick samtidigt, som ett stort
europeiskt krig syntes taga i anspråk alla rikets tillgångar
och krafter.
Men alla regeringsåtgärder från denna tid äro ej af den
tacknämliga beskaffenhet, att de skulle befordrat Finlands
välfärd och bildning. Särskildt är deribland en omständighet att
tadlas, nämligen adelns höjande till obegränsadt anseende och
magt, på bekostnad af de öfriga stånden och i främsta
rummet bönderna. Redan de förgångna tidernas förläningar hade
ofta bragt allmogen i svårt trångmål och på samma sätt hade
de kronoarrenden och jordförpantningar, genom hvilka Gustaf
Adolf ofta nödgats athjelpa sina penningebehof, visat högst
förderfliga sidor. Men adeln, soin nu innehade regeringen,
vidtog ännu förderfligare åtgärder, i det den begynte (från år
1638) sälja under frälserätt ej allenast sådana jordlägenheter,
som kronan sjelf låtit bebruka, samt adeln tillhörande
skattehemman, utan äfven ordinarie och extraordinarie räntan från
af bönderna bebrukade krono- och skattehemman. Såsom pris
faststäldes det kapital, af hvilket efter 4 4 procent utskylderna
beräknades utgöra räntan, hvarjämte köparen ännu såsom
påköp erhöll några fri- och rättigheter. Men som ett dylikt
frälseköp ej var tillåtet för andra än adelsmän, och å andra
sidan äfven vanligt skatteköp nu var bönderna förmenadt, så
var afsigten härmed synbarligen att bringa all jordegendom i
adelns händer. Den föregifna anledningen till denna åtgärd
var naturligtvis rikets penningebehof; men för öfrigt sågo i
sjelfva verket de män, som vid denna tid sutto vid regeringen,
saken från en nog aristokratisk synpunkt. “Svenska bönderna“
— yttrade en gång rikskanslern — “äro visserligen ett fritt
folk, och hafva votum i riket; men det är endast en contractus
emellan dem och deras husbonde.“ Denna “husbonde“ var
®
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
