Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 3. Pehr Brahes styrelse i Finland och drottning Kristinas tid, 1632—1654
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få tillvälla sig rikets embeten för sig ailena; att ingen skalle
få uppbära lagman^- eller domareinkomsterna, om han ej
tilllika sjelf förvaltade erabetet; att alla extra judiciella häktningar
och anfäktelser, hvarmed några af adeln pinade sina
under-hafvande likasom slafvar, på det strängaste skulle förbjudas;
slutligen att ständerna fritt och utan att någon vågade hota
dem skulle få rådslå om hvad rikets nöd och rätt kräfde.
Af dessa punkter kunna vi redan tydligt sluta till, till hvilket
högt inflytande adeln hade uppsvingat sig. Kristina, som i
grunden höll med< de klagande, kände sig vara alltför svag
att afhjelpa samhällets brister och tillkännagaf redan följande
år sin afsigt att afstå från svenska kronan. Hennes oroliga
ande hade ledsnat, ej allenast vid fosterlandet, utan äfven vid
den religion, för hvilken hennes fader så storsinnadt hade
oflrat sitt lif. Ar 1654 den 6 Juni afsade sig Kristina
högtidligt regeringen och begaf sig genast derpå utomlands. Innun
årets slut öfvergick hon i Briissel till katolska läran och
förnyade följande år i Inspruck under stora högtidligheter sin
öfvergång. Detta var en gerning, som slog hela det
protestantiska Europa med öfverraskning och fasa. Den gamle
Oxenstjerna hade kort efter Kristinas afresa med sorg nedgått
i grafven, och en ny regeringsperiod, Karl X Gustafs, hade
begynt med nya män och nya sträfvanden. Men för Kristina
hade hennes religionsbyte afskurit hvarje möjlighet att återfå
svenska tronen, och hon afled slutligen efter många vexlande
öden i Rom år 1689.
Kristinas regering hade i sjelfva verket ej varit af den
beskaffenhet, att man mera skulle synnerligen grämt sig öfver
hennes afsägelse, ty under de senaste åren, som förflöto
emellan hennes kröning och tronafsägelsen, hade hon visat ett
förvånansvärdt lättsinne i vården om sitt rike, likasom om det
just varit hennes afsigt att förekomma hvarje saknad vid hennes
bortgång. Det värsta var, att hon utan uppehåll hade
förslösat rikets tillgångar till gåfvor och förläningar, och sålunda
gjort den allmänna förvecklingen ännu svårare. Redan under
de föregående åren hade stora skänker blifvit utdelade; men
ifrån år 1651 utdelades hoptals nya grefve- och
friherrevärdigheter, och med dessa följde alltid någon förläning såsom
gref- eller friherreskap. Tillsammans har Kristina utnämnt
18 grefvar och 42 friherrar samt öfver fyrahundra nya adliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
