Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 4. Karl X Gustafs regeringstid, 1654—1660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undsättning. Några kringströfvande fiendtliga skaror skingrades
eller togos till fånga, och den 30 Augusti ankom finska
hufvud-hären, vid pass 1,600 man, till det belägrade slottet och
utjagade ryssarne ur deras belägringsverk söder om staden.
Sedan Kexholm emottagit nödig förstärkning, vände Leijonhufvud
sin marsch emot Nevafloden, då han ej förmådde helt och
hållet fördrifva de belägrande. Ryssarne fortsatte belägringen
ännu i tre veckor; men en dag lät Olof Bengtsson sitt folk
under trumhvirflar och med flygande fanor marschera fram och
åter i slottet, så att de belägrande trodde en större
undsatt-ningshär halva anländt och i största hast gåfvo sig i väg
der-ifrån. Öfver hufvud hade kriget å ömse sidor antagil en
ohygglig karakter. Leijonhufvud hade låtit nedhugga alla
fångarna och ryssarne förforo ingalunda med större mildhet.
Innan de aftågade, uppbrände de lefvande tre fångna soldater.
Under tiden hade Leijonhufvud ankommit till Nyenskans
och der förenat sig med den lilla trupp af 700 man, som
Horn lyckats sammanbringa i Narva. Deras gemensamma
sträfvan var nu att på ett eller annat Sätt få fienden fördrifven
äfven från belägringen af Nöteborg. Der hade fästningens
kommendant, Frans Grawe, med endast 120 mans besättning
gjort ett tappert motstånd. Då de belägrande genom stora
löften försökte öfvertala honom att uppgifva fästningen, svarade
han: “äpplen och päron skänker man bort, men ej en slik
nöt!“ Grawe sjelf dog under belägringen, men fienderna gjorde
likväl icke några framsteg, till dess de slutligen i medlet af
Aovember sjelfve uppbrände sitt läger och aftågade. Kort
derefter afled i lägret i Rautus fältmarskalken Leijonhufvud
vid ganska unga år. Kruse öfvertog tills vidare befälet;
men till följd af årstiden föreföll nu mera endast
obetydliga skärmytslingar vid gränsen. Sedan vinterföret inträffat,
gjorde Kruse plundringståg till Olonets, hvarest man for
fram på det ohyggligaste. Likaså skickade äfven Horn,
som nu . hade öfverbefälet, påsktiden 300 ryttare till gränsen
af Salmis, hvarvid den stora på ryska sidan belägna
Tulomajärvi byn uppbrändes. Till vår sorg nödgas vi
omtala , att det finska krigsfolket uppförde sig i fiendens
land likaså grymt, som ryssarne i Finland, och likväl voro
innevånarne i Olonets idel finnar, ehuru ett annat öfver-
Digltized oy @
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
