Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 5. En blick på det finska samhället vid midten af 17:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädare råkadu i samma trångmål. Cröull var ej längre endast
fiskal; han tycktes vara en folkuppviglare, som ville komma
åt hela det svenska embetsmannaväldet i allmänhet, eller (såsom
han sjelf sade) “dessa småkonungar, som hålla tillhopa
sinsemellan såsom ärthalm“. Då kammarkollegium märkte detta,
upphörde det att beskydda honom. Cröell insattes år 1653 i
fängelse på Kexholms slott, och Horn sjelf, som sedermera
öfvertog förvaltningen af dessa nejder, ville ej lössläppa denne
“äreskändare“. När och hvar han slutligen dog, är ej bekant.
Men hans historie vitnar ej allenast om förvaltningssystemets
många brister, utan äfven om den bitterhet, som tidehvarfvets
sociala missförhållanden stundom uppväckte; ty vi måste ändock
i Samuel Cröell se något annat, än allenast en egennyttig
vinglare.
En anmärkningsvärd omständighet på dessa tider var
finnarnes utomordentliga benägenhet att utflytta från landet;
den bevisar, dels att deras synkrets rörande främmande länder
hadc vidgats, dels att förhållandena hemma icke voro
synnerligen glädjande. Vi hafva i det föregående omnämnt,
hurusom redan på Karl IX:s och Gustaf Adolfs tider en mängd
personer utflyttade från landet dels till Sverige, dels till andra
länder. I de emellan Sverige och Norge belägna
skogsbygderna tilltog nu finnarnes antal till den grad, att på sina
ställen ena hälften af nämnden fick tagas bland finnarne. Men
naturligtvis åsåg regeringen med oblida ögon den skogssköfling,
som var en följd af finnarnes svedjebruk, och flere gånger
(t. ex. 1647) utfärdades emot dem hårda, nästan grymma
förordningar, i hvilka det bestämdes, att deras gårdar, om de
befunnos vara “landet och berghandteringen mera till skada
än nytta,“ skulle förstöras och brännas, männen fängslas, säden
bortföras o. s. v. För öfrigt försökte regeringen att
öfver-flytta dem till andra sidan hafvet till Nya Sverige, och de
synas gerna begifvit sig dit äfven efter det att detta amerikanska
nybygge år 1655 öfvergått till holländarne. - Från sjelfva
Finland fortsattes oafbrutet utvandringen, ehuru man genom
förordningar sökte hindra densamma. I slutet af århundradet
förordnades t. ex. att den, som utan landshöfdingens tillstånd
från Finland eller Åland öfverflyttade till Sverige, skulle dömas
till ett års fästningsarbete och derefter hemsändas. År 1682
utverkade landshöfdingen öfver Vesterbotten en kunglig befall-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
