Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 6. Karl XI:s regering, 1660—1697
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL Xi:S REGERING, 1G6 0––-1697. 293
det, att Budbergs dragoner och Baranovvs rytteri genast i stridens
början genom sin flykt bragte högra flygelns slagtlinie i
oordning. Likväl fördref konungen på detta håll fienden från
stridsfältet. På venstra flygeln begynte utgången luta till danskames
fördel; men här offrade Herman von Burghausens finska
dragoner sina lif för de (’»friges räddning. De voro 400 man starke
uppstälda på flygelns yttersta flank, hvarest de fingo uppbära
den fiendtliga öfvermagtens anfall och stupade intill sista man
jämte sin befälhafvare och alla officerare, hvilka till största
delen utgjordes af Burghausens slägtingar. Under tiden hann
den öfriga hären ordna sig, till dess konungen äfven på detta
håll afgjorde segern. Slaget vid Lund var i det afseende
vigtigt, att det åter upplifvade svenskarnes sjelfförtröstan. Men
någon afgörande vändning i krigets gång inträffade ännu ej,
ehuruväl Helsingborgs stad och slott åter fråntogos danskarne.
Under tiden hade konungen begynt att sjelf med
kraftfull hand leda den inre förvaltningen. Rådets inflytande hade
nästan upphört och befallningarna utgingo från konungens
enskilda rådskammare. Sommaren 1676 hade ständerna blifvit
sammankallade landskapsvis för att bevilja folk och skatter.
Till Finland sändes i detta uppdrag riksrådet Axel Julius de
la Gardie, rikskanslerns broder, och representanterna från hela
Finland sammankallades till “allmän landtdag“. Till
samlingsort var först Borgå stad bestämd, men af naturliga skäl ansågs
Åbo lämpligare, och dit församlade sig ständerna den 26
Augusti 1676. Landtmarskalkens plats intogs af vice
presidenten i hofrätten Gustaf Grass, af en ungersk slägt, som
genom krigstjenst blifvit naturaliserad i Finland. Med vanlig
beredvillighet biföllo finnarne äfven nu till stora uppoffringar,
hvartill de hade så mycket större anledning, som från ryska
kidan ett krig hotade; de ryska sändebuden, hvilka
sammanträffade med de svenska fullmägtige i Ingermanland,
återfordrade nämligen ånyo de genom freden i Stolbova afträdda
landskapen. Det var sålunda hög tid att tänka äfven på östra
gränsens försvar, och detta var i främsta rummet de finska
ständernas sak. Adeln biföll att soldatutskrifningen finge
utsträckas äfven till frälsegodsens underhafvande och lofvade
derutöfver utgöra tredubbel rusttjenst, likväl under det
förbehåll, att om från rysk sida fara hotade, denna styrka skulle
få qvarstanna till eget lands försvar. Presterskapet lofvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
