Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 6. Karl XI:s regering, 1660—1697
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på en och samma hand icke öfverstego 60u daler silfvermynt,
skulle förblifva oantastade. Det gamla reduktionskollegiet
qvar-stod för att slutföra arbetena från 1655 års reduktion; men
derjämte inrättades nu ett nytt embetsverk, den s. k.
Reduk-tionskommissionen, i och för det förestående stora
reduktions-arbetet Ordförande i denna kommission blef Ivlas Fleming och
bland medlemmarne förtjena nämnas Jakob Fleming, Lindhjelm,
Lindsköld och Gyllenborg; men den högsta ledningen i förening
med en nästan oinskränkt myndighet i saken tillkom
konungen sjelf.
Det kan ej betviflas, att denna s. k. “stora reduktion
hvilken sålunda sattes i gång, var i och för sig såväl rättvis,
som oundgängligen nödvändig. Men den medförde olyckligtvis
en annan omständighet, hvars vådor man då ännu icke riktigt
fattade, nämligen det kungliga enväldet. Denna tids män hade
nämligen icke en rätt uppfattning om en grundlagsenlig frihet
och dess oundgängliga vilkor. Aristokratien, som hittills varit
den -enda motvigten mot kungligheten, hade blifvit så
betungande för de öfriga samhällsklasserna, att dess störtande hade
blifvit ett allmänt nationalbehof. Men då man ej kunde finna
i dess ställe något annat stöd för folkfriheten, blef följden den,
att konungamagten ej längre erhöll nödig begränsning. Ganska
allmän synes den åsigt hafva varit, att redan namnet
“arf-konung“ ådagalade, att hela riket var regentens arf och
enskilda egendom. Men nu öfverlemnades uttryckligen en dylik
magt i Karl XI:s händer, då vid riksdagens slut ständerna
den 9 December 1680 förklarade, att konungen ej var bunden
vid någon regeringsform eller förpligtad att höra rådets åsigt
i regeringsangelägenheter. Snart derefter afskaffades namnet
“riksråd“ och i dess ställe infördes benämningen “kunglig
majestäts råd“. Följande riksdag år 1682 fortsatte, hvad under
de föregående hade blifvit begynt. Kronan förklarades ärftlig
äfven på qvinnolinien och åt konungen medgafs rätt att
utfärda lagar samt förändra de bestående, allt utan ständernas
hörande. Dessa ständernas beslut gåfvo åt Sveriges statsskick
en helt ny form, hvilken rätteligen stred emot rikets gamla
traditioner. Enväldet eller den s. k. usmeränitetenu grundades,
och med dess tillhjelp verkstäldes nu ofördröjligen folkets
förnämsta önskan, förläningarnas grundliga reduktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
