Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 6. Karl XI:s regering, 1660—1697
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KARL XI:S REGERING, JG60––1Ö97.
307
sjukdomar på detta enda år kan sålunda efter ungefärlig
beräkning anslås för hela Finland (med Kexholms län) till
åtminstone 100,000, hvilket antagligen utgjorde sjundedelen af landets
då varande folkmängd. Sjelfva den oskäliga naturen synes
sörjt och lidit. Man har lagt märke till, att tupparne upp-
hörde att gala, likaså göken, och att lodjur och stora
rått-svärmar visade sig i byarne, förmodligen äfven de jagade af
hungern.
Men i folkets hjerta rådde den hemskaste förtvifian.
Stora skaror strömmade äfven från de vestra landskapen genom
Tavastland, Savolaks och Viborgs län till Ryssland, oaktadt
landshöfdingarne försökte hindra detta. Att antalet af
förbrytelser, isynnerhet stölderna, tilltog, är ej att undra öfver;
större under var det, att ännu någon ordning alls kunde
upprätthållas. På några ställen hade i sjelfva verket alla samhällsband
råkat i upplösningstillstånd. I trakten af St. Michel.hade
bönderna redan året förut plundrat några herregårdar. I
Karelen skedde i Februari 1697 ett formligt uppror, dervid
kronans uppbördsmän dödades och det till deras hjelp sända
krigsfolket förjagades. Till resandes skydd nödgades man
förordna eskort på landsvägarne i Tavast- och Nylands län, och
i Järvelä by af Urdiala socken hade ett röfvarband nedslagit
sig, så att landshöfdingen var tvungen att sända dit en
afdel-ning soldater. De enskilda hade väl icke stort mycket, som
lockade till tjufnad; men kronans spannmålsmagasin voro i
största fara, så att t. ex. vice landshöfdingen Maydell måste i
Helsingfors sjelf hvarje natt rida ut för att vakta kronans
sädesförråd. Men äfven kronans besparingar voro alldeles
otillräckliga. De utdelades, så långt det räckte, åt folket och
rotarne dels såsom lån, dels mot måttlig betalning; men
embets-männen, presterna, uaiversitetslärarne och äfven frälsebönderna
fingo anskaffa sitt uppehälle och utsäde hvarifrån de bäst kunde.
Rågtunnan, hvars medelpris eljest var 9 daler kopparmynt och
under goda år endast 6 (eller i silfvervärde = 5 mark 00 p.
nu varande mynt), kostade redan om hösten 1696 i städerna
22 daler och om våren 1697 slutligen 30—32 daler eher mera;
men man köpte dock ej nu mera spanmål tunntals, utan kapptals
eller skäpptals. Några skepp, som om hösten skulle hemta
säd till landet, hade lidit skeppsbrott, och vårens sena ankomst
förhindrade undsättningarna från Sverige och Estland. Midt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
