- Project Runeberg -  Finlands historia från den äldsta tiden intill våra dagar /
309

(1874) [MARC] Author: Sakari Yrjö-Koskinen Translator: Rafael Hertzberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 6. Karl XI:s regering, 1660—1697 - 7. Karl XII:s regering till slaget vid Pultava, 1697—1709

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

verksamhet, samvetsgrant sin pligt för att lindra nöden. Men
regeringen i Stockholm var alltför aflägsen för att i tid få
kännedom om farans rätta beskaffenhet, och alltför atiägsen för
att ej dess sena nndsättningsåtgärder det oaktadt skulle kommit
alldeles för sent. Först vårvinterns 1697 fasor öppnade
regeringens ögon, och de rika hjelpsändningar, som nu åstadkommos,
visa att god vilja ingalunda saknades. Men då var redan
slaget det djupa sår, hvars helande skulle erfordrat årtionden
af fredlig och lyckosam utveckling. I stället för freden följde
likväl krigets bördor och lidanden, den forderfligaste ofredstid
Finland någonsin fått upplefva. Skildringen af dessa
olycks-tider skall fylla de närmast följande kapitlen af vår historia.

7. Karl XII:s regering till slaget vid Pultava, 1697—1709.

Vid Karl XI:s död var hans enda son, sedermera Karl XII,
endast fjorton år gammal och Karl XI hade derför tillsatt en
förmyndareregering, i hvilken den gamla enkedrottningen Hedvig
Eleonora än en gång fick föra ordet och som för öfrigt bestod
af fem kungliga råd. Men minnet af den förra
förmyndareregeringens svaghet och derjämte den högre adelns hopp att
få reduktionen återkallad, förskaffade redan innan årets slut
regeringstyglarne i den unge konungens händer. Ständerna
sammanträdde i November 1697 och voro genast beredvilliga
att förklara Karl myndig. Denna förhastade åtgärd visade
dock strax från början sina skadliga följder. Den unge
konungens egensinniga och sjelfrådiga karakter framstod äfven deruti,
att han ej på något sätt kunde förmås att låta kröna sig
enligt gammal sed, emedan han ansåg, att kronan var hans
redan från hans födelse. Med kronan på hufvudet och spiran
i handen red han den 14 December till Stockholms storkyrka,
hvarest erkebiskopen framför altaret allenast smorde hans panna
och tinningar. Men den vid dylika tillfällen brukliga
konungaeden lemnade Karl oaflagd. Få voro likväl de, som i dessa
omständigheter sågo elaka förebud, utan öfverallt ljödo folkets
“glädje- och fröjderop" att man — såsom de finska
riksdagsmännens lyckönskningsruna säger — “till konung hade fått ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:59:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyfihist/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free