Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 7. Karl XII:s regering till slaget vid Pultava, 1697—1709
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som hade uppstält sin lilla här omkring Wero, lyckades
väl i September 1701 slå den fiendtliga öfvermagten tillbaka.
Men den 30 December blef han’ oförmodadt öfverfallen af
fienderna i sitt vinterläger vid Erastwer och led ett kännbart
nederlag. Efter denna tilldragelse anhöll man hos Karl om
förstärkning; men konungen kallade tvertom just vid denna
tid Tavast-Nvlands kavalleri, hvilket hittills hade stätt i
Kurland, till sig till Polen. Följden häraf var den, att Scheremetjew
den 19 Juli 1702 vann en ny seger vid Teilitsa (nära Walkka),
hvarefter Marienburg intogs och största delen af Liffland blef
ett rof för ryssarnes plundringar. Hurudan desses framfart
var, framgår ur ett bref från Scheremetjew till czaren, deruti
det skrytes att kreatur och “Tschuchner“ (d. ä. ester, tschuder)
blifvit tagna i sådan mängd, att en ko såldes för 9 kopek, en
fullvuxen menniska för 10—12 kopek, men ett barn endast
1 kopek. — Samtidigt hade Karl inträngt djupt i Polen,
be-mägtigat sig Warschau och vid Klissow vunnit en lysande
seger öfver konung August samt slutligen intagit äfven Krakau.
Men han hade så mycket mindre tid och lust att nu mera
vända tillbaka till ryska gränserna till sina egna undersåtars
bistånd. -
Efter slaget vid Teilitsa vände sig nu de ryska vapnen
med all magt emot Tngermanland, hvars eröfring var för czaren
af ännu större vigt än Lifflands. Peter hade med sin vanliga
skyndsamhet låtit bygga en ansenlig flotta af lodjor i Olonetz
och lyckades äfven fördrifva de svenska fartygen från I.adoga. •
I Augusti 1703 tågade en här af 11,000 ryssar öfver Lavaån,
uppbrännande byar och gårdar ända till Nyenskans. Den
gamle Cronhjort samlade väl sina spridda stridskrafter och
kallade dessutom uppbådet eller det s. k. “Nosto folket “ från
Ingermanland och Viborgs län under sina fanor. Men öfver
hufvud voro försvarsåtgärderna oordnade och bristfälliga. Efter
någon tid aftågade ryssarne åter, men kommo i September
tillbaka och begynte belägra Nöteborg, hvars kommendant,
Gustaf Wilhelm Schlippenbach, hade qvarstannat med ett par tre
hundra soldater för att försvara denna vigtiga fästning. Ityssarnes
anförare var äfven nu Scheremetjew; men såväl czaren sjelf,
sam hans gunstling Alexander Menschikow voro närvarande
såsom underfältherrar. Cronhjort försökte sända hjelp åt de
belägrade; men endast major Hans Georg Leijon bröt sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
