Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 8. Stora ofreden. Finlands eröfring, 1710—1714
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammankomst i Helsingfors. I alla fall voro de förråd, som
det länge ntsugade landet nu mera kunde anskaffa, alltför
otillräckliga och från Sverige kunde man ej heller nu vänta
något. Under dessa betryckta -omständigheter fingo dock de finska
krigsangelägenheterna ett ansenligt stöd af en enskild person,
hvilken genom sin affärskredit anskaffade penningar, då kronans
kredit redan helt och hållet gått förlorad. Det var en f. d.
handlande från A y enskans, Julian Henrik Frisius (sedermera
adlad under namnet “Friesenheim"), som efter sin födelsestads
förstöring hade flyttat först till Viborg och år 1709 åtagit sig
kommissarietjensten, uti hvilken han med patriotisk uppoffring’
verkade ända till krigets slut. Men äfven han kunde ej göra
det omöjliga; det stod ej mer i menniskomagt att förhindra
en allmän ruin. Krigsbefälet klagade öfver länsstyrelsernas
overksamhet, landshöfdingarne öfver krigsförvaltningens oordning,
folket åter öfver den tunga, det samma från hvartdera hållet
allt mer och mer fick underkasta sig. I slutet af år 1712
försökte man utskrifva extragärderna efter förmögenheten, hvaraf
genast en procent uttogs; men efter någon månad behöfdes
redan den andra procenten. Härtill kom rotehållarnes ständiga
kostnader för soldaternas besoldande och beklädnad, samt ett
allmänt uppbåd vid hvarje fara, som hotade. Redan flere
gånger hade landskapens manliga befolkning varit på marsch
till krigsskådeplatsen; men en dylik armés opålitlighet och
brist på disciplin var redan tillräckligt pröfvad. Nu beslöts,
att i stället för allmänt uppbåd, från hvar tredje eller femte
gård en man skulle öfvas i vapnens bruk, och sålunda
upp-stodo de så kallade tremänningar och fmwmänningar. Med
ett ord, folkets kraft ansträngdes till det yttersta; — men
denna kraft begynte nu förlamas. .
Samtidigt som Finland sålunda försökte att på sina
skuldror bära hela bördan af det ryska kriget, förbereddes i
Sverige på konungens befallning en stor expedition under
Magnus Stenbock till Pommern och Polen. Stenbock seglade
om hösten 1712 till Rtigen med 18,000 man, men förmådde
ej undantränga Rysslands och Sachsens förenade styrka, som
var lägrad utanför Stralsund, ännu mindre förnya kriget med
Polen, såsom det varit Karls afsigt. I dess ställe slog han
den danska armén vid Gadebusch i Mecklenburg, inryckte
i Holstein och uppbrände Aitona. Men ryssarne och sachsarne
icro of t $
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
