Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 8. Stora ofreden. Finlands eröfring, 1710—1714
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela det fiendtliga kavalleriet, drogs en del af venstra flygelns
rytteri dit till hjelp. Ryssarne hade antändt Turpala by, och
finnarne sina förskansningar i Napue. Rök och snöslagg drefs
i finnarnes ögon. Men likväl stredo de med tapperhet; då
den ena flygelns infanteri hunnit öfver floden, återkastades
fienden tvenne gånger och förlorade 6 kanoner. Äfven
kosackerna, som försökte falla finnarne i ryggen, rönte ett så
manligt motstånd af femmänningarne, att de måste draga sig tillbaka.
Segern skulle kanhända blifvit på finnarnes sida, om högra
flygelns rytteri under De la Barre hadc bibehållit sin plats.
Men af en eller annan orsak begaf det sig bort, kanhända
kringgånget af den fiendtliga öfvermagten. Då lät Galitsin
fyra dragonregementen stiga af och anfalla finska fotfolket i
ryggen. Armfelt gjorde front emot dem och erbjöd dem
drabbning; men under tiden fick fiendernas infanteri tid att ånyo
ordna sig. Sålunda ansatt på alla håll, förmådde den lilla
svenska hären icke längre uthärda fiendens anfall. Striden
var gräslig. De flesta infanteriofficerare stupade, så att
slutligen en underofficer kommenderade qvarlefvorna af tre
regementen. Spillrorna af hären räddade sig längs vintervägar åt
Woro till. Men Armfelt sjelf, som till det sista hade dröjt
på slagfältet, bröt sig med möda väg genom fienderna och
kom genom skogen till Laihela, så att han först efter några
dagar sammanträffade med sitt folk i Gamla Karleby.
Denna sista strid hadc räddat finska arméns ära, då
intet annat mera var att rädda. Armfelt dröjde till en början
i Gamla Karleby; men då det ryska kavalleriet ankom till
Jakobstad, som brändes, nödgades han retirera till Brahestad,
förande ined sig ett ofantligt antal flyktingar. Galitsin, som
någon tid låg inqvarterad i Vasa, drog likväl i medlet af
Mars sin armé åter ifrån Österbotten, och finska rytteriet
kunde sålunda åter besätta Syd-Österbotten, hvarjämte
fotdragonerna och andra ströfkårer inföllo i Tavastland, Savolaks,
ja ända till Viborgstrakten, samlande de i landsorterna
kringspridda soldaterna till att förstärka hären. Men ännu hördes
det ingenting om den från Sverige utlofvade hjelpen, och
ryssarne fingo sålunda tid att stadga sitt välde i de eröfrade
landskapen. Väl förstörde svenskarne i Maj utanför Åbo
några bemannade ryska båtar, hvilka ämnade sig ut på
plundring i skärgården; inen sommarn medförde nya förluster för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
