Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 8. Stora ofreden. Finlands eröfring, 1710—1714
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slutligen beslöt rådet att kalla Karls yngre syster Ulrika
Eleonora till medlem af regeringen, och samma dag prinsessan
tog sitt säte i rådet, sammankallades rikets ständer, clen 2
November 1713. Mången hoppades redan då, att konunga-
magten skulle blifva begränsad, men alla hoppades åtminstone
att helst en snar genom ständerna förmedlad fred skulle göra
ett slut på rikets gränslösa elände. En anonym flygskrift,
hvars författare var den kraftfulle och stränge Sven
Leijon-mark, bar namnet uAlla fyra ståndens i Finland tal till
ridder-skapet, preste- och borgareståndet i Stockholm“ och uppmanade
till fred med Ryssland under Englands bemedling. I en sådan
sinnesstämning hade ständerna sammanträdt den 14 December
och enhälligt beslöts att sända Hans Henrik von Licwen till
konungen i Demotika, för att bedja honom skynda hem till
sitt rike. Derefter upphäfde ständerna Karls förordning om
krigsskatten och började sålunda i sjelfva verket att inkräkta
på konungens magt. Men då adeln och bönderna fordrade,
att prinsessan skulle tagas till interimsregent och fred afslutas
äfven utan konungens tillstånd, synes rådet begynt frukta en
fullständig statshvälfning, kanske äfven inbördes krig, och
beslöt derför att lugna gäsningen i sinnena. Landtmarskalken
Johan Creutz, likasom äfven Leijonmark och andra af Ulrika
Eleonoras ifrigaste vänner kallades inför rådet och erhöllo af
Horn i prinsessans närvaro stränga förebråelser. Under tiden
hade från konungen anländt ett bref, som förbjöd ständernas
sammankallande och för öfrigt ådagalade så föga benägenhet
för fred, samt en så oböjlig sjelfrådighet, att riksråden ej
tordes visa det samma åt ständerna. Men för att lugna
sinnena vidtog man några förberedelser till fred och derpå afslöts
riksdagen i slutet af Mars 1711, samtidigt som
underrättelsen hade anländt om den olyckliga striden vid Napue. Något
verksamt botemedel hade sålunda. ej kunnat uttänkas, och med
den djupaste misströstan blickade man emot framtiden.
Inom den politiska verlden ansågs vid denna tid Sveriges
fullständiga undergång stå för dörren och de utländska
mag-terna begynte hvar för sig göra anspråk på andel i bytet.
Ganska sannolikt ansåg man det vara, att Karl aldrig mera
skulle återvända från Turkiet, och man uppgjorde derför redan
planer till besättande af Sveriges tron. Karls äldre syster,
som varit gift med hertigen af Holstein-Gottorp, hade efter-
Djgttized O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
