Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 9. Stora ofreden. Ryssarnes öfvervälde i Finland, 1714—1721
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man hos befolkningen upptäckte motsträfvighet eller mindre
ödmjukhet, förfors med största stränghet och öfvervåld.
Likasom förut från Liffland, fördes äfven nu från Finland mycket
folk, såväl fullvuxna som barn, till fångenskap i främmande
land, och de qvarlemnade kunde endast med möda rädda lif,
ära och något litet af sin egendom undan fiendernas roflystna
begärelse.
IN detta allmänna elände förtjenar den man, som nu hade
erhållit det högsta krigsbefälet i Finland och sedan ända till
fredslutet qvarstod vid det samiha, furst Michael Michaélovitséh
Galitsin, att bibehållas i finnarnes tacksamma hogkomst. Han
var efter sina samtidas omdöme den förnämsta fältherre,
Ryssland dittills hadc egt, och man räknade honom till förtjenst
ryssarnes seger vid Liesna, likasom han äfven i slaget vid
Pultava och vid Pruth visat prof på sin fältberreskicklighet.
Men jämte detta glänsande rykte som krigare, berömdes han
äfven för ett upplyst och mildt sinnelag, och tiden för hans
verksamhet i Finland, fastän i och för sig så olycklig för
detta land, har förskaffat hans namn en ädlare glans, än de
blodiga lagrarne från slagfälten. Så snart stridens buller något
hade lagt sig, bemödade sig Galitsin genast om att införa
uägot slags ordning och säkerhet i landet, för att i någon
mon förmildra det elände, hvari dess olyckliga befolkning hade
råkat. Hvarje klagan, som nådde hans öra, fann i honom en
ädelmodig hjelpare och i många fall synes han hållit sträng
räfst med sina underordnade för deras våldsbragder. Sålunda
förtäljes, att Galitsin om våren 1716, då han återkom från
St. Petersburg, der han tillbragt vintern, låtit halshugga eller
med gatlopp bestraffa flere officerare, hvilka under hans
frånvaro föröfvat våldsamheter i några bondgårdar. En så
allvarligt skärpt krigstukt hejdade otvifvelaktigt i någon mon
soldateskens öfvermod, isynnerhet i landets sydligare delar, och
innan kort upprättades en ordnad förvaltning, såsom vi snart
skola se. Sålunda upphörde småningom ofredens svåraste tider.
Af landets innevånare togs formlig trohetsed och de fingo
såsom “Hans Stor-Czariska Majestäts“ undersåtar njuta lagens
skydd i den mon, förhållandena det kunde medgifva. Men i
- de nordliga delarne af landet, isynnerhet i Österbotten, rådde
allt ännu krigets vilda lag, och tilldragelserna i dessa trakter
tarfva en särskild redogörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
