Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 9. Stora ofreden. Ryssarnes öfvervälde i Finland, 1714—1721
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Nystad med befallning härom. Men Österman, som
förutsett detta, hade bedt Viborgs kommendant Schuvalow, att
uppehålla budbäraren. Schuvalow anstälde för Jaguschinski ett
dryckeslag, som räckte i tvenne dygn, och under tiden fick
Österman freden afslutad. Likväl förmådde Lilljenstedt i någon
mon nedtrycka ryssarnes fordringar. De ville nämligen draga
gränsen ända från Kymmene-elf och vidare genom
Willman-strand, så att en del af Saimen skulle tillfallit Ryssland. Den
nya gränsen gick nu emellertid från kusten af Finska viken
något öster om Wederlaks kyrka, följde sedan på half mils
afstånd hafskusten ända till Wilajoki och vände härifrån på
tre mils afstånd från Viborg uti en båge i nordvest och norr,
till dess den sammanträffade med den gamla, uti freden i
Nöteborg bestämda gränsen vid hörnet af Kirvus, Räisälä och
Kaukola socknar. Derefter följde den Kexholras länegräns åtta
mil i norr, nämligen till hörnet af Kerimäki, Kesälahti och
Parikkala soeknar. Härifrån skulle gränsen gå i rak linie
tvärsigenom Kexholms län mot nordost till Kolmikanta rå. Men
då gränsen sedan uppgicks och man på detta ställe begynte
från hvardera ändpunkten, råkade ej linierna ihop, utan man
nödgades göra en böjning vid Jänisjärvi, såsom den nu varande ,
gränsen emellan Viborgs och Kuopio län ännu utvisar.
Samma höst som freden afslöts, utrymde ryska hären
under generalmajor Tschekin den del af Finland, som skulle
återlemnas åt Sverige. De finska tjenstemän, hvilka hade
tjenstgjort vid det ryska kansliet, hade af grefve Douglas
blifvit kallade till Helsingfors, och derifrån fördes de för en
tid till Ryssland för att afgifva redovisning. Men’ för öfrigt
iakttogo ryssarne vid sitt aftåg en noggrann ordning. Några
finska qvinnor, som hade ingått äktenskap med de främmande
soldaterna och af hvilka en och annan antagit grekiska
religionen, fingo följa med ur landet; men detta medgafs ej åt
andra af landets innevånare. Samtidigt infunno sig de af
svenska regeringen tillsatta landshöfdingarne på sina poster.
Stora ofreden var nu slut. Men äfven Sveriges magtperiod
var förbi, och ett nytt tidskifte i Finlands historia hade ingått.
24
Digltized y
Finlands historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
