Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 1. Finlands återförkofran efter Stora ofreden, 1721—1738
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så snart freden var sluten, skyndade svenska regeringen
att ånyo ordna landets administration och enibetsverk i de
landskap, som nu efter adertonårigt fieudtligt öfvervälde
åter-lemnades. Redan samma höst infunno sig de nya
landshöf-dingarne. Den gamla indelningen i fyra län återstäldes, men
det forna Viborgs län, hvars administrationscentrum nu blitvit
förändradt, förvandlades till Kymmenegårds län och omfattade
nu, förutom Savolaks, äfven norra Karelen. Till laiulshöfding
öfver detta vidsträckta område sattes den redan tidigare kände
krigskommissarien Frisius, nu adlad under namnet Frisenheim,
som fick Villmanstrand till säte för sitt embete. Bland öfrige
landshöfdingar må nämnas finnen Johan Theslef, adlad
Stjern-stedt, som erhöll Åbo och Björneborgs län, men redan följande
år afied. Vid de lägre förvaltningsembetena användes till en
början samma uppbördsmän, som blifvit tillsatta af den ryska
styrelsen; ty dessa hade naturligtvis den bästa erfarenhet om
landets och folkets tillstånd, ehuru å andra sidan den nu
varande regeringen och de från sin flykt återvändande
embets-männen ej kunde betrakta dera med vänliga blickar. Jämte
förvaltningen sattes militärväsendet ’åter i stånd, och till högsta
befälhafvare förordnades generallöjtnanten De la Barre, hvars
namn är kändt genom de föregående krigshändelserna.
Finlands ännu återstående krigare fingo nu återvända till
hemlandet och äfven åt dem, hvilkå deserterat efter striderna i
Pälkäne och vid Napue, utlofvades fullständig amnesti, om de
ånyo instälde sig till krigstjenst. Men då det var omöjligt
att på en gång fylla rotarne med landets eget folk, togs tills
vidare ett antal svenska ’och tyska soldater, hvilka likväl inom
kort sägas begynt vantrifvas vid den i landet vanliga nödfödan
och barkbrödet. För öfrigt gjordes nu den förändring, att
hela det finska rytteriet förvandlades till dragoner. Åbo och
Björneborgs läns rytteri fick namnet “lifdragoner“,
Tavast-Nylands rytteri “Nylands dragoner“, och af qvarlefvorna af
Viborgs läns rytteri upprättades “Karelska dragoner“. Viborgs
fotregemente, som till följd af de förlorade rotarne hade minskats
till hälften kallades hädanefter Kymmenegårds bataljon. På
några ställen begynte man redan på denna tid upprätta s. k.
Vargering7 d. v. s. rotarne besoldade på förhand män, som
vid behof skulle insättas i de defekta rotedumrorna. Men
denna inrättning blef ännu icke allmän.
Digitizea by M ero roft S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
