Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 1. Finlands återförkofran efter Stora ofreden, 1721—1738
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sekret-Deputation, i hvilken äfven bondeståndet var
represen-teradt. Äfven Bankoutskottet förblef i de tre öfre ståndens
händer,. emedan bondeståndet ej hade del i ansvarigheten och
förvaltningen af banken.
Af allt detta finna vi genast, att det i Sverige nu
upprättade folkväldet ingalunda var jämnt fördeladt emellan de
olika samhällsklasserna. Ständerna sjelfva hade afundsjukt
bevarat sina gränser emot alla utanför stående, så att de
folkklasser, hvilka ej inrymdes inom ståndsindelningens område,
t. ex. de ofrälse embetsmännen och jordegarne ur
herremanna-klassen, gingo allt politiskt inflytande förlustiga. Derjämte
hade hvarje stånd bemödat sig om att så mycket som möjligt
bekräfta och utvidga sina egna privilegier. Samtidigt som
den nya riksdagsordningen faststäldes, gåfvos nya privilegier
åt adeln och presteståndet. För borgarståndet medförde 1617
års handelsstadga samt produktplakatet af år 1724 tillräckligt
stora förmoner, och till bondeståndets förnöjande utfärdades
vid tiden för riksdagen år 1623 en förordning, som lättade
kronohemmanens skatteköp. I bredd med dessa
undantags-förmoner måste -man dock med tacksamhet framhålla det
allmänna lagens sk} dd, som i skuggan af den nya regeringsformen
meddelade sin trygghet åt alla samhällsklasser gemensamt.
Den allmänna lag, hvilken redan på Karl XI:s tid blifvit
öfver-lemnad att utarbetas af en särskild lagkommission, lades
slutligen år 1731 under ständernas granskning och erhöll vid
följande riksdag år 1734 sin bekräftelse såsom Sveriges rikes
lag. Äfven kungamagtens inskränkning afsåg alla nationens
medlemmars skydd emot de enväldets missbruk, hvilka nyligen
hade störtat såväl riket som de enskilde till förderfvets brant.
Men olyckligtvis hade denna inskränkning nu blifvit så
grundligt verkstäld, att den kungliga viirdigheten var förbytt till en
tom titel och den rätta jämnvigten inom stadsbyggnaden åter
förstördes. Just denna omständighet var utan tvifvel den
svagaste punkten hos den nya regeringsformen.
Kungligheten var en i den svenska staten djupt rotfästad föreställning,
vid hvilken folkets och isynnerhet allmogens sympatier under
århundradens lopp hade fastvuxit. Hvad den nya
regeringsformen nu hadc satt i stället, var egentligen ett adelsvälde,
hvilket visserligen ej nu mera framträdde så aristokratiskt som
förut, men ändock icke i längden kunde tillfredsställa nationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
