Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 3. Hattarnes krig, 1741—1742 och ryssarnes välde i Finland, 1742—1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vagen bakom Wanda å och råkade i en mindre fördelaktig
o
position än förut. Äter uppstod fruktan att fienden kunde
tränga förbi armén till Helsingfors, och derför togs nu det
sista steget bakåt och hären anlände den 11 Augusti efter en
besvärlig marsch till den s. k. Kampen. Dagen derpå sändes
den finska majoren Schauman med en liten hop lifdragoner
(af Åbo och Björneborgs läns kavalleri) på rekognoscering och
förskingrade dervid en stark afdelning kosacker, hvars anförare,
general Krasnoschoff, stupade. Det var dylika enstaka bragder,
som ännu upprätthöllo krigsäran; men på sakernas gång
inverkade de naturligtvis ej. Sjelfva hufvudarmén hade nämligen
nu blifvit helt och hållet instängd på en från fasta landet
utskjutande udde, och ryssarne hade redan bemägtigat sig
vägen till Åbo och uppslagit sitt högqvarter i Hoplaks.
Vid denna tidpunkt ankom underrättelsen om Nyslotts
kapitulation, hvilken afslutats på de vilkor, att besättningen
erhållit fritt aftåg med vapen och tross. Samma vilkor
erbjödos nu åt den vid Helsingfors stående armén. Detta var
nästan mer, än man kunde fordra. Ty officerskårens
gensträf-vighet och folkets modfäldhet gjorde hvarje motstånd omöjligt.
Samma ögonblick, som frågan om kapitulationen upptogs i
krigsrådet, ankom från Stockholm en befallning, som kallade
Lewenhaupt och Buddenbrock till Stockholm att stå till svars
för sina åtgärder och anförtrodde befälet åt den gamle Bousquet.
Men då återstod ej mer något annat än att verkställa
kapitulationen, hvilken underskrefs den 24 Augusti. Alla svenska
regementen fingo med vapen och tross återvända till Sverige,
hvartill galerflottan skulle användas; men rytteriet skulle lemna
Finland landvägen genom Åbo och Österbotten. Deremot
öfver-lemnades åt finnarnes eget väl, antingen de ville följa med
svenskarne eller lemna sina fanor och vapen åt de Lacy och
sjelfva återvända till sina hemorter. Den 25 Augusti tågade
hela finska rytteriet och hälften af fotfolket till ryska lägret,
utlemnade sina vapen och svor trohetsed åt kejsarinnan.
Följande dag gjorde äfven de öfriga finska, regementena på samma
sätt; endast några från Sverige bördiga officerare begagnade
sig af kapitulationens förra vilkor. Hela den armé, som
sålunda öfverlemnades vid Helsingfors, säges utgjort omkring
16,000 man, af hvilka dock åtminstone tjerdedelen var sjuk.
De finska regementena utgjorde nu mera endast 3,300 man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
