Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 3. Hattarnes krig, 1741—1742 och ryssarnes välde i Finland, 1742—1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omnämnda, då politiska misstankar förledde vederbörande att
missbruka sin magt. Den svåraste medfart fick kapellanen i
Malaks, Jakob Wikar, utstå, i det han oskyldigt fördes till
hårdt fängelse på Abo slott, af den orsak att en österbottnisk
landtmätare med samma namn hade i bref till sin dotter i
Sverige meddelat underrättelser om ryssarnes ringa antal. Men
äfven denna sak upplöste sig till allas belåtenhet, och de
främmande herrarne visade i allmänhet ej någon trångbröstad
misstänksamhet. Folket och soldateme kommo någorlunda väl
öfverens, och i Åbo fördrefvo officerarne vintern med att
anställa lysande baler, hvilka naturligtvis traktens unga damer
illustrerade med sin närvaro. Mycket talade man på denna
tid om den sköna Eva Merthen, som vann den ädle Keiths
hjerta och sedan följde generalen till främmande land. Hon
var dotter till borgmästaren i Åbo, Karl Merthen; men fadren,
som på denna tid på Campenhausens förordnande hade blifvit
assessor vid hofrätten, dog längre fram på våren, och den
värnlösa flickan kunde äfven af detta skäl innerligare ansluta sig
till sitt nya öde. För öfrigt funno sig menniskorna ganska
snart hemmastadde i de nya förhållanden, som eröfringen
medförde, och det vissa är, att den ryska regeringen under denna
korta tid förvärfvade många vänner i Finland. .
Det är likväl lätt att förstå, att ej de gamla band, som
så många århundraden hade förenat Sveriges och Finlands
folk, med ens kunde sönderslitas, och å andra sidan saknade
ej heller det nya tillståndet sina bördor, om det också var
mycket lindrigare, än man kunnat vänta. Folket led isynnerhet
af krigsfolkets underhåll, som på sina ställen var ganska
betungande, ehuru dock ansenliga lättnader’ bereddes allt efter
omständigheterna. Skatterna voro öfver hufvud bibehållna på
samma fot, som under svenska tiden, likväl med den skilnad,
att bevillningarna upphörde. I Österbotten användes de
egentliga jordskatterna till krigshärens underhåll, hvilket sålunda
kändes lättare för allmogen. Men på många orter fick
folket i proviant, foder och’ transporter utbetala mycket
mer, än det sammanlagda beloppet af alla skatterna. En
stor lättnad var dock, att rotesoldaterna, i enlighet med det
ingångna fördraget, fingo qvarstanna hemma. Men då flottans
manskap var inberäknadt häri, påbjöd ryska regeringen om
våren 1743 en utskrifning för de ryska galerernas räkning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
