Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 3. Hattarnes krig, 1741—1742 och ryssarnes välde i Finland, 1742—1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enväldet, hvilket ej kunde undgå att inverka på den svenska
regeringsformen, i händelse de båda rikena en gång komme
att lyda under samma regent. Anmärkningsvärda äro de ord,
dem Henrik Wrede, efter att i saken hafva rådfört sig med
sina landsmän, å alla deras vägnar yttrade i adelns plenum
den 16 Mars 1743. “Vi finnar, “ sade han, “såsom ett friboret
folk, kasta oss hellre under Ryssland, än under det danska
oket.“ Men i de svenska landsorterna hadc man för det
mesta vunnit sinuena för det danska partiet, och bondeståndet,
nämligen dess svenska pluralitet vid landtdagen, fordrade
hård-nackadt,’ att arfprinsen genast skulle förklaras för Sveriges
tronföljare. Man var derför tvungen att med allehanda
eftergifter söka lugna detta stånd; bland annat intogos för denna
gång äfven medlemmar af det samma i Sekreta-utskottet.
Hufvud-saken var nämligen att få tronföljarevalet så mycket uppskjutet,
att ‘ man kunde få fullständigare visshet om de ryska
freds-vilkoren; ty om ej Ryssland skulle gå in på en förmonlig’
fred, så hade ej heller Hattarne lust att skjuta ifrån sig
Danmarks förbund och bistånd.
Under tiden hade i Åbo Sveriges och "Rysslands ombud
sammankommit i och för uppgörandet af fredsvilkoren, å
Sveriges vägnar riksrådet Cedercreutz och ambassadören von
Nolcken, å Rysslands vägnar generalerna Rumantsoff och Luberas.
Kongressen tog sin början den 7 Februari 1743. Men inom
det ryska hofvet herskade ganska olika åsigter om de vilkor,
som borde föreläggas Sverige. Endast kejsarinnans dåraktiga
önskan att få det svenska tronföljårevalet att gå efter sin
vilja, tvang de ryska statsmännen att samtycka, att en del af
Finland skulle återlemnas; men äfven i denna händelse ville
man draga en ny gräns ifrån Hangöudd norrut, ’ så att endast
Åbo och Björneborgs län samt Österbotten skulle blifvit Sveriges
tillhörighet. Om åter de svenska ständerna icke valde Adolf
Fredrik, — och detta hoppades ännu några af de ledande i
St. Petersburg — då fans det tvenne alternativ: antingen att
införlifva hela storfurstendömet med det ryska riket och, för
att tillfredsställa finnarne, förunna dem jämte sina förra
för-moner någon lindring i skatterna; eller också förvandla
Finland till ett särskildt rike i enlighet med Manifestet och
insätta Adolf Fredrik till regent i det samma. Af dessa
alternativ ansågs det senare vara lättare att utföra, samttack-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
