Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 3. Hattarnes krig, 1741—1742 och ryssarnes välde i Finland, 1742—1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är äfven å andra sidan sant nog, att den svenska krigslyckan
ej ingaf något synnerligt förtroende. Falkengren mötte den
20 Maj de ryska galererna i Korpo ström, men tvangs att
draga sig tillbaka, så att ryssarne ånyo framryckte till Sottunge.
I norr försvarade Kindermann med framgång sin ställning i
Uleåborg, ehuru de svenska ströfkårerna då och då vunno
några smärre fördelar, t. ex. då Stefan Löfving den 27 Maj
fördref ryssarne från Karlö. Så snart det blifvit sommar
började ryska undsättningstrupper ankomma i stort antal, så
att det’ syntes allt mer och mer omöjligt att förjaga
inkräk-tarne från landet. Dertill begynte faran redan hota Sveriges
egna kuster; de Lacy, som hemtat en ny galerflotta ifrån
Kronstadt, lyckades med tillhjelp af diipman smyga sig förbi
den svenska flottan vid Hangöudd och förenade sig derpå med
Keith i Sottunge. Den svenska befolkningen hade ännu i
färskt minne, hvilken skada de ryska galererna hade
åstadkommit åren 1719—1721, då äfven samma de Lacy hade
varit med, och behofvet af fred gjorde sig nu mera kännbart
än någonsin.
Itätteligen fans det i sjelfva verket intet allvarsammare
hinder för fredens afslutande, ty Elisabet hade inskränkt
Rysslands fordringar till det minsta möjliga. Händelserna i
krigets början hade ådagalagt, att Rysslands hufvudstad
be-höfde en bredare förmur, än den erhållit genom freden i
Nystad, och derför borde nu ett nytt stycke af Finland fogas
dertill. Det var först påtänkt att taga Kymmenegårds län med
hela Savolaks, eller lemna sistnämnda landskap och taga Nyland i
stället, der isynnerhet hamnen vid Helsingfors ansågs vara en
vigtig station för flottan. Men slutligen beslöt kejsarinnan att
afstå från Nyland, för att ändtligen få Adolf Fredriks val afgjordt.
Nu återstod såsom det enda hinder för freden tumultet hemma
i Sverige, der kampen som bäst hade stigit till sin höjd.
Frågan om de anklagade generalernas dömande och
tronföljar-valet hade i flere landskap framkallat oro bland befolkningen,
och vid sjelfva landtdagen var bondeståndet ännu i den
hetsigaste sinnesstämning. Hvad generalernas sak angick, så var
det lätt att komma på det klara dermod. Fastän Lewenhaupts
enda brott bestod i hans oförmåga och Buddenbrock ej hade
gjort sig skyldig till något felsteg, hade Hattarne likväl
beslutat öfverlemna dessa bägge till försoningsoffer, och en af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
