Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 3. Hattarnes krig, 1741—1742 och ryssarnes välde i Finland, 1742—1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bevisade på en gång Finlands usla ställning och den finska
nationalkänslans svaghet.
För Sveriges rike i sin helhet var denna fred mera
förödmjukande än förderflig, ty förbund och vänskap med den
mägtige grannen i öster ersatte i början fullständigt de trcnne
små fästningar, som gingo förlorade. Äfven Adolf Fredriks
val och den omständigheten, att konungavärdigheten derigenom
åter gjordes ärftlig, lände ej riket till någon skada, ilen det
låg den största förödmjukelse deri, att samma regering, som
hade hotat att intaga St. Petersburg och tränga czarens välde
tillbaka till Moskva, nu såsom priset för freden fick emottaga
sin blifvande konung ur kejsarinnans hand. Ingenting vans
dermed, att Lewenhaupt och Buddenbrock, likasom om all
olycka hade kommit genom deras förvållande, fördes till
schavotten. Sverige hade i Europas ögon blifvit förbytt till
ett vasallrike under Ryssland, och Hattarnes regering hadc för
sina enskilda fördelar uppoffrat sitt lands sjelfständighet. En
månad efter fredsslutet afslöts den svenska riksdagen, innan
den nyvalde tronföljaren ännu hunnit infinna sig.
Undersökningen om krigets öppnande, hvilken Mössorna vid riksdagens
början hade bragt till stånd, lyckades man efter generalernas
afrättning åter få nedlagd, och Hattarne qvarstannade
fortfarande vid regeringen. Men denna regering behöfde nu
Rysslands beskydd såväl emot sina egna undersåtar, som emot
danskarnes hotande anfall. Danmark, som blifvit sviket i sina
förhoppningar om tronföljarevalet och derjämte kunde förlita
sig på missnöjet bland den svenska ‘ allmogen, samlade
näm-. ligen tvenne arméer, af hvilka den ena skulle landstiga i
Skåne, den andra åter från norska sidan infalla i landet. Till
afvärjande af denna fara visste man intet annat råd, än att
begära hjelptrupper af kejsarinnan, och general Keith fick ännu
samma höst 1743 från Finland öfverföra 12,000 man ryskt
krigsfolk till Sverige, der de voro inqvarterade ända till följande
sommar. Genom dessas borttagande synes Finland med ens
blifvit af med dessa gäster, som under ett års tid hade herskat
i landet. Endast en mindre afdelning krigs- och sjöfolk, som
blifvit instängde af isen i Björneborgs hamn, qvardröjde på
sin stationsort ända till sommaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
