Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 4. Det ekonomiska och politiska tillståndet efter kriget, 1743—1751
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till sex eller fyra år; för de allra mest utblottade lofvade man
qvarstå vid det ursprungliga ’medgifvandet i minst tre år. Men
äfven dessa löften inskränkte man sedan betydligt vid
verkställandet. En dylik ombytligliet kunde ej framkalla mycket
förtroende till styrelsens åtgärder, och derjemte förbittrades
sinnena ytterligare, då af 1743 års utskylder en fjerdedel
skoningslöst utkräfdes, ehuru det främmande oket just under detta
år allra hårdast hade tryckt landet och året derpå en ganska
svår missväxt hade inträffat. Till följd af allt detta inkommo
ånyo en mängd klagomål till den riksdag, som enligt
regeringsformen öppnades om hösten 1746.
Under tiden hade likväl förhållande i Finland så till vida
hunnit reda sig, att de närmaste följderna af kriget med
någorlunda visshet kunde beräknas. Redan i början af år 1744
hade regeringen i enlighet med ständernas begäran i Stockholm
tillsatt en särskild kommission, hvilken genom landshöfdingarne
och andra lämpliga personer borde insamla alla nödiga
upplysningar. Ordförande i denna kommission var presidenten i
Svea hofrätt, grefve Karl Frölich, hvilken före kriget någon
tid varit president i Åbo; de öfriga sju medlemmarne synas
varit alldeles främmande för de finska förhållandena, men bland
dem fans dock en, hvars insigt i ekonomiska frågor stod
långt öfver vanligt embetsmannaförstånd, nämligen
landtmäteri-direktören Jakob Faggot, grundläggaren af storskiftet i Sverige.
Sedan landshöfdingarne till kommissionen insändt mer eller
mindre fullständiga upplysningar rörande deras län, och äfven
flere enskilda, såsom t. ex. öfverstlöjtnanten Anders Johan
Nordenberg (adlad till Nordenskjöld) och kapellanen i Laihela,
Israel Reinius, afgifvit sina utlåtanden om deras fäderneslands
ekonomiska angelägenheter, kunde kommissionen redan följande
år inlemna sin berättelse till regeringen. Öfver hufvud taget
hade man funnit, att krigets förödelser ej voro på långt när
så stora, som man i början hade trott, och hoppades man
derför att’ den ekonomiska ställningen snart nog åter skulle
höja sig till samma ståndpunkt, som den före kriget innehaft.
Men derjemte blef man äfven gjord uppmärksam på det
betänkliga förfall, hvari detta vidsträckta och af naturen så
mångfaldigt gynnade land redan länge hade fått förblifva. Till
afhjelpande häraf föreslog nu kommissionen några lämpliga
åtgärder, såsom allmän uppmätning och storskifte af jorden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
