Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 4. Det ekonomiska och politiska tillståndet efter kriget, 1743—1751
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ömmaste punkten i den inre förvaltningen var
otvifvel-aktigt finansernas dåliga skick, ty regeringen hade användt
bankens medel och kredit såväl till sina krigsplaner, som ock
till sina industriella företag, hvaraf följden blef, att
pappers-myntets värde nedgick och det klingande myntet begynte
strömma ut ur banken och landet. Om hösten 1745 nödgades
banken slutligen upphöra att inlösa sina sedlar och i dess
ställe börja för den dagliga rörelsens behof utgifva mindre
pappersmynt, hvilket snart helt och hållet utträngde det
metalliska myntet. Följderna af denna åtgärd, nämligen
penninge-värdets osäkerhet och prisens stegring, förorsakade kännbara
förluster för alla samhällsklasser och framkallade ett allmänt
missnöje i alla delar af riket. I Finland undanträngdes dock
bankfrågan af andra angelägenheter. De af kriget tillfogade
förlusterna och ersättningens ojämna fördelning utgjorde allt
ännu den förnämsta klagopunkten. Man misstyckte deröfver,
att den utlofvade skattefriheten på mångfaldigt sätt inskränktes,
att de af svenska hären uttagna proviantförråden ännu delvis
voro obetalade, och att riksdagsarfvodet för senaste riksdag,
hvilket kronan då hade godtgjort de finska representanterna,
nu efteråt utkräfdes från landets innevånare. Slutligen klagade
man öfve.r uppbörd smännens oredlighet och domarnes dåliga
rättsvård; de gamla fordringarna, att stadgarne och
uppbörds-sedlarne skulle tryckas på finska språket och itt de lediga
tjensterna ej skulle besättas med andra än infödde finske män,
återträffas också bland de petitioner, hvilka de finska
representanterna förde med sig till Stockholm. Missnöjet i Finland
och i bredd dermed den ryska politikens ränker, hvarom vi
snart komma att utförligare tala, syntes vid denna tid så
betänkliga, att regeringen ej gaf sig tid att afvakta riksdagens
åtgöranden i saken, utan tillsatte en särskild komité af tre
medlemmar, för att afgifva ett betänkande öfver, genom
hvilka medel finnarne skulle kunna lugnas. Denna komité,
hvars märkligaste medlem var den stränga Mössmannen, prosten
Serenius från Nyköping, uppmanade regeringen att genom
eftergifter och nödiga åtgärder till det öfvcrklagade ondas
afhjel-pande tillfredsställa befolkningen i Finland, och det är äfven
sannolikt, att dylika löften vid riksdagens början i någon mon
bidrogo att lugna de finska representanternas förbittrade sinnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
