Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 4. Det ekonomiska och politiska tillståndet efter kriget, 1743—1751
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
agenter. Mössornas peniiingeutdelare voro t. ex. kaptenen
Hans Henrik Boije, general Stael von Holstein, direktören
Hedman samt bondeståndets talman, Olof Håkansson, m. fl.;
de franska penningarne åter gingo genom Fredrik Gyllenborgs,
de bägge Wredarnes samt stockholmsborgarne Kjermans och
Plomgrens händer. Tillsammantaget synes Frankrike under
riksdagen hafva till detta ändamål användt mer än en million
daler kopparmynt (eller efter medelkurs omkring 500,000 finska
mark). Rysslands och Englands gemensamma utgifter voro
något mindre, nämligen 844,000 daler. Men derjämte
begagnade sig Ryssland af andra medel, åt hvilkas ändamål och
verkningar vi måste egna en särskild uppmärksamhet.
Såsom redan i det föregående är framhållet, hade
kejsarinnan’ ansett det vara en naturlig fordran, att de billiga
fredsvilkor, som blifvit Sverige medgifna, från deras sida skulle
återgäldas genom ett närmare anslutande till den ryska
politikens ledning, hvartill Hattarnes fördrifvande från regeringen
skulle varit första steget. Då dessa förhoppningar likväl icke
förverkligades och det unga hofvet tvertom slöt sig till
Hat-tarne, beslöt ryska regeringen att tillgripa hotelser och hade
kort innan riksdagens öppnande till minister i Stockholm skickat
en friherre Johan Albrekt von Korff\ hvilken var Tesisins
personliga fiende och i öfrigt känd för sitt öfvermodiga väsende.
Genast från början tog sig von Korff en befallande ton i allt,
som rörde Sveriges angelägenheter, utdelade förebråelser såväl
åt kronprinsen som åt enskilde och trodde sig genom att
injaga fruktan kunna befordra sitt hofs afsigter. Samtidigt
af-seglade den ryska galerflottan från Kronstadt till Fredrikshamn
och tillkännagaf sin afsigt vara att genom svenska skärgården
segla till Reval; ryska trupper samlades vid gränsen och allt
tycktes häntyda på ett fredsbrott. Men dessa grofva
demonstrationer verkade raka motsatsen mot det, som man med de
samma afsett. Hattarne, till hvilkas hufvudfel man hade räknat,
att de skulle eftersträfvat det kungliga enväldets återinförande
till Adolf Fredriks förmon, kunde nu lill sitt eget
rättfärdigande utbreda den tron, att motpartiet genom ryssames hjelp
ville förändra sjelfva tronföljden, hvars upprätthållande Hattarne
sålunda föregåfvo sig försvara. Denna beskyllning upprörde så
mycket mer allmänhetens känslor, som kronprinsessan just i
böijan af året hade nedkommit med en son, sedermera Gustaf Hl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
