Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 4. Det ekonomiska och politiska tillståndet efter kriget, 1743—1751
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1749, omedelbart efter förbundets afslutande med Danmark,
fick Panin offentligen förkunna för svenska hofvet, att
kejsarinnan ernäde, så snart den gamle konungen skulle dö, i all
vänskap låta sina trupper inrycka i Finland, för att förhindra
införandet af enväldet. Härtill svarade rådet, att den ryska
härens öfvergång öfver gränsen skulle betraktas såsom en
krigsförklaring, och att man var beredd att med Guds hjelp sätta
sig till motvärn. Den oförtäckta hotelsen ökade nu Hattarnes
vaksamhet. Rosen begärde hjelptruppcr till Finland, och fastän
Tessin länge visade sig motsträfvig af fruktan att krigets
utbrott just derigenom kunde påskyndas, så beslöt dock
regeringen på Frankrikes uppmaning att sända dit en förstärkning
af 8,000 man. .
Detta hotande oväder,, som så länge hade oroat den
svenska politiken och rätteligen var en direkt följd af
Hattarnes obetänksamma krig, lyckades man likväl slutligen
förunderligen lätt åter förskingra. Hufvudsaken härvid var, att
man först bevekte Danmark till försoning; för vinnande af
detta mål tvungo Hattarne Adolf Fredrik att beträffande
Holstein göra de eftergifter, hofvet i Köpenhamn fordrade. Häraf
begyfite väl vänskapen emellan dem och det unga hofvet att
svalna. Men å andra sidan hade man vunnit förbund med
Danmark, och Rysslands inflytande i Köpenhamn upphörde.
Sålunda uppkom nu en ny och oförmodad omkastning i den
politiska atmosferen. Den holsteinska frågan, hvilken under
dessa år hade stört förhållandet emellan Sverige och Danmark,
vände nu det danska hofvets misstankar i främsta rummet
emot Ryssland; ty arffursten Peter var för tillfället regent i
hertigdömet Holstein, och det var att frukta, att han, sedan
han en gång uppstigit på Rysslands tron, skulle nyttja detta
rikes magt vid ordnandet af de holsteinska angelägenheterna.
Storkanslern Bestuscheff sökte förgäfves beveka honom till en
billig öfverenskommelse med danska hofvet; tvertom spred sig
det ryktet, att Peter såsom sin första regeringsåtgärd ämnade
afsluta ett förbund med Adolf Fredrik i Sverige, återlemna åt
honom en del af de eröfrade landskapen och sålunda vinna
hans bistånd mot Danmark. Ett sådant omslag i politiken
syntes så mycket naturligare, som den ryska arffurstens unga
maka, Katarina af Anhalt-Zerbst, var systerdotter till
arf-prinsen af Sverige, så att en dubbel slägtskap förenade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
