Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 5. Adolf Fredriks regering, 1751—1771, samt en blick på tidens kulturförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
linodling och annan företagsamhet af samma slag. Vid 1762
års riksdag beslöts, att på statens bekostnad sända personer
Irån Finland till Wådstena, för att lära sig linets odling och
beredning, och samma år utsågs professorn i Åbo Peter Adrian
Gadd att vara plantagedirektör i Finland. Bland de växter,
som på denna tid begvnte odlas i landet, förtjena potäterna
och tobaksplantan särskildt omnämnas. Odlingen af tobak
var ålagd städerna såsom en skyldighet; potatisodlingen åter
säges först efter pommerska kriget blifvit utbredd, i det att
de hemkommande soldaterna medförde dessa rotfrukter i sina
ränslar. Det är att märka, att Hattarnes omsorg om
landt-bruket äfven gaf upphof åt de första lagstadgandena rörande
bränvinsbränningen. Redan år 1741 begränsades
bränvinsbrän-ningen något, och år 1756 förbjöds tillverkningen deraf helt
och hållet, emedan man ansåg den samma uppsluka landets
nödvändiga sädesförråd och sålunda förhindra folkökningen.
Öfver hufvud gjorde sig under detta tidehvarf den åsigt
gällande, att ett lands egentliga styrka bestod i en talrik
befolkning, och derför gingo alla bemödanden ut på att föröka
folkstocken och förekomma dess minskning. Sålunda var det
t. ex. en följd af regeringens omtanke, att omkring år 1750
befolkningen på många orter förmåddes grundlägga
spannmåls-lånemagasin till förekommande af hungersnöd och deraf följande
dödlighet. En frukt af samma omtanke var den förbättrade
helsovård, som man försökte införa i Finland. Redan omkring
år 1730 fans i Österbotten en särskild ulandtfältskär“; men
först under Hattarnes regering fingo alla Finlands län
ordentliga läneläkare, nämligen Österbotten 1749, Tavast-Nyland 1751,
Åbo län 1754, Kymmenegårds län och Savolaks 1755 och
Satakunta 1760. Äfven det första länesjukhuset i Finland
öppnades på denna tid (1759) i Åbo stad.
Öfver hufvud taget kan man säga, att Finland från 1747
års riksdag och i enlighet med de förslag, som då framstäldes
inom Finska Deputationen, kom att från regeringens sida
åtnjuta en omsorgsfullare vård än förut. Likväl bör man
till-lägga, att mycket af det, som Deputationen hade föreslagit,
af Hattarne lemnades ofullbordadt. Sålunda är det t. ex.
kändt, att Hattarne högligen vårdade sig om allt slags
industriel verksamhet och till befordrandet deraf använde stora
summor. Men det är lika så visst, att ganska litet deraf kom
Finlands historia. 30
DTgitlze s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
