Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 6. Revolutionen år 1772 och början af Gustaf III:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kens ledning, syntes bereda sig till krig. Men lyckligtvis var
Katharina för tillfället upptagen såväl af Polens delning, som
af kriget med Turkiet. England, som önskade bibehålla freden
i norden, förenade sig med Frankrike om att förhindra utbrottet
af ett krig, och sålunda var inom kort Gustafs ställning tryggad
äfven med afseende å de utländska magterna. Ilan kunde nu
vända sin uppmärksamhet åt rikets inre angelägenheter och
sjelf genom sina regeringsåtgärder ådagalägga fördelarne af den
nya tingens ordning, han med mandom och lycka hade grundlagt.
Den regeringsform, som år 1772 antogs, lemnade i
konungens händer en ansenligt utvidgad, ehuru af grundlagarne
begränsad magt. Konungen skulle härefter regera, och rådets
utlåtande var nu mera endast en formsak; äfven ständernas
sammankallande berodde helt och hållet på konungen. Men
införa nya lagar eller upphäfva en gammal kunde endast konung
och ständer gemensamt, och lagförslag fingo äfven af ständerna
vid riksdagarne framläggas; likaså bibehölls i sin fulla kraft
folkets urgamla rätt att genom egen bevillning bestämma nya
skatter, krigshjelp och soldatutskrifning. Uttryckligen
erfordrades ständernas bifall till hvarje anfallskrig — en
begränsning, som sedermera befans högst obeqväm. Banken bibehölls
fortfarande under ständernas (nämligen de tre högre) vård och
uppsigt, och äfven riksfinansernas tillstånd skulle framläggas
för ett ständerutskott, “på det att de måge inhemta att
pen-ningarne bliivit brukade till rikets gagn och bästa. “
Man måste medgifva, att denna nya grundlag egde några
synnerligen framstående förtjenster. Den föregående
“frihetstidens" politiska erfarenhet var tagen till godo, och den
envålds-magt, som i Karl XII:s händer hade fört riket till branten af
dess undergång, hade högtidligen blifvit öfvergifven; men åt
konungamagten hade i alla fall blifvit förlänadt nödigt
anseende och tillfälle till verksamhet. Det största felet hos den
nya regeringsformen var kanhända osäkerheten i uttryck och
bestämningar, som kunde framkalla, såsom sedan i sjelfva
verket blef fallet, stridiga tolkningar; ty den politiska
synkretsen hade likväl under de senaste femtio åren alltför mycket
vidgats, för att man skulle kunnat återgå till förhållandena på
den store Gustaf Adolfs tid, såsom Gustaf III syntes önska.
Yi kunna visserligen tro på konungens allvarliga afsigt, att
redligen iakttaga de begränsningar för sin magt, dem den nya
ig fcé y u i o of\te
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
