Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 7. Slutet af Gustaf III:s regering, 1786—1792; Anjalaförbundet och Treåriga kriget, 1788—1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Sverige. Den 25 Augusti afreste han i största hast från
Kymmenegård, leranade i Helsingfors öfverbefälet öfver de finska
trupperna åt hertig Karl oeh begaf sig derefter öfver Åbo till
Stockholm, der han inträffade den 1 September.
Kort innan Gustafs affärd hade Jägerhorn hemtat till
Anjala kejsarinnans svar, och i enlighet med general Armfelts
tillrådan sändes detta nu till konungen, jämte en förnyad
uppmaning att sammankalla ständerna. Öfverstlöjtnant
Leijon-hufvud af Tavast-Nylands dragoner, hvilken sändes att
framföra brefvet, träffade konungen i Lovisa; men Gustaf lemnade
brefven oöppnade, vägrade att inlåta sig i underhandlingar
med “upprorsstiftare“ och lät öfverbringaren föra tillbaka
formuläret till afbön. För öfrigt begvnte äfven de förbundnes
enighet och inbördes förtroende redan förslappas. Det är att
märka, att de svenska officerarne, till hvilken klass man äfven
måste räkna ett stort antal af de finska regementenas
officerare, endast i de politiska rättigheternas namn hade
deltagit i detta brottsliga företag, visserligen dervid förgätande,
att en krigares pligter äro af annan art än en riksdagsmans;
men Finlands frånskiljande från Sveriges rike var naturligtvis
för dem en helt och hållet främmande och motbjudande tanke,
och med häpnad förnummo de derför af kejsarinnans svar, att
saken hade utgått just från denna synpunkt. Sprengtporten,
som nu begynte underhandla med de förbundne, fick i sjelfva
verket snart erfara, att sjelfständighetspartiet var alltför fåtaligt;
han nödgades derför delvis dölja detta hufvudsyfte, för att tills
vidare sammanhålla förbundets stridiga element. Sedan han
insett sakernas’ verkliga läge, skulle Sprengtporten gerna velat
göra ett afgörande slag’, föra den ryska styrkan öfver gränsen
och sålunda tvinga svenskarne till aftåg och finnarne till
kraftigare åtgärder. I detta syfte voro sjelfständighetsmännen
träget i rörelse. Flere finska godsherrar, såsom Lars
Glansen-stjerna till Jokela, Ramsay till Nynäs, Stackelberg till Ratula,
von Essen till Paaso, samt vice landshöfdingen De Geer och
i främsta rummet naturligtvis Johan Anders Jägerhorn, hvilken
låtsade vara frigifven ur rysk fångenskap och derför ej mera
gjorde krigstjenst, sägas hafva hållit täta sammankomster;
äfven Hastfer var flere gånger till tals med Sprengtporten, och
de politiska formerna afhandlades och uppgjordes. Planen
säges varit, att så fort ryssarne hade infallit i Savolaks och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
