Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 7. Slutet af Gustaf III:s regering, 1786—1792; Anjalaförbundet och Treåriga kriget, 1788—1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försöken emot Puumala voro utan framgång, och detta vigtiga
sund blef sålunda i ryssarnes händer. Yid Kymmene
inträffade ej heller vid denna tid något, som vore värdt att nämnas.
Till stor skada var under detta års fälttåg flottornas svaghet,
hvarigenom hafvet nästan helt och hållet förblef i ryssarnes
våld. Den svenska stora flottan, hvilken sent lemnade
Karlskrona, mötte fienden söder om Öland, men drog sig efter en
oafgörande strid åter tillbaka i hamnen. De ryska skeppen
deremot herskade på finska viken och bemägtigade sig
Porkkala udde, hvarigenom de afbröto svenskarnes kommunikationer
i skärgarden. Slutligen utkämpades den 2d Augusti vid
Svensksund (utanför Kyminene-elfs mynning) ett häftigt sjöslag emellan
skärgårdsflottorna. Den finska flottan, hvars befälhafvare var
amiral Karl Gustaf Ehretisvärd (son till uppbyggaren af
Sveaborg), segrade först öfver Kruses afdelning, men led ett
kännbart nederlag mot prinsen af Nassäu. Snart derefter trängdes
den svenska landtarmén öfver Abborfors, och detta års
ansträngningar hade sålunda icke medfört någon fördel för de
svenska vapnen. Gustaf III hade redan blifvit trött vid
krigets lek och skulle gerna varit benägen till fred; men nu
kunde en sådan ej mera erhållas på hederliga vilkor. Striden
skulle- sålunda förnyas följande vår. I senare hälften af Oktober
gjorde konungen ett besök i Savolaks ända till Rantasalmi och
for en månad senare till Sverige, för att der med allvarlig ifver
bedrifva krigsrustningarna.
Hans afsigt var att denna gång förflytta hufvudanfallet
till sjösidan, hvarför större delen af rikets krigsstyrka flyttades
till flottorna och isynnerhet skärgårdsflottan ansenligt förökades.
I alla kuststäder bygdes under vinterns lopp nya fartyg, på
många orter, t. ex. Abo, Helsingfors och Ekenäs, täflade
bor-gerskapet om att skänka åt kronan fullt utrustade krigsfartyg,
och särskildt nämnes, att till och med de ofrälse fruntimren i
Åbo utrustade en kanonbåt, hvaröfver befälet anförtroddes åt
en löjtnant Eskolin. Genom dessa ifriga ansträngningar fick
man skärgårdsflottan att uppgå till 3,000 kanoners styrka, och
man hadc för afsigt att på en gång sätta båda flottorna i
rörelse, innan den fiendtliga sjöstyrkan, som låg spridd i Reval,
Kronstadt, Viborg och Eredrikshamn, ännu skulle hinna utlöpa
och förena sig. För att likväl draga fiendens uppmärksamhet
åt annat håll, beslöt konungen att tidigt på våren göra några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
