Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 7. Slutet af Gustaf III:s regering, 1786—1792; Anjalaförbundet och Treåriga kriget, 1788—1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade gått till ankar med ryska skärgårdsflottan vid Haapsaari
och ernade den 9 Juli i grund förstöra Sveriges sjömagt vid
Svensksund. Men striden, som varade ett helt dygn, vände
sig till ryssarnes fördeif. De förlorade tredjedelen af sina
fartyg och deras förlust af folk uppgick till 3,000 stupade och
sårade samt 6,500 fångar. Denna tilldragelse gjorde kejsarinnan
benägen för fred, och underhandlingarna i Wärälä by vid
Kymmcne-elf, hvarest å Sveriges vägnar Gustaf Mauritz
Armfelt och å Rysslands generallöjtnanten Igélström sammankommo.
Den svenska konungen, hvilken redan nog hadc pröfvat
krigslyckans både gynnsamma och olyckliga vexlingar och nu hadc
gjört slut på alla sina tillgångar, nedstämde äfven sina anspråk
och sålunda kom till stånd freden i Wärälä den 19 Aiujusti
1790. Gränserna förblefvo de gamla, och Gustaf erhöll endast
osäkra löften om kommande gränsregleringar och subsidier m. m.
Denna fred återstälde sålunda allt på samma fot som
före kriget, och på detta sätt bar detta treåriga krig, som
hade kostat riket 24 millioner riksdaler specie (134 millioner
finska mark) samt flere tiotusende man, inga direkta frukter.
Men den moraliska vinsten af kriget bör likväl icke anslås
lågt. Efter månget olyckligt krig var detta första gången,
Sveriges rike åter framträdde med fruktan ingifvande magt;
arméns disciplin och sjelfförtroende hade åter upprättats, och
ehuru krigets allmänna ledning hade varit nog bristfällig, så
hadc dock i enskilda drabbningar krigisk duglighet och
förmåga ådagalagts. Men kung Gustafs ursprungliga plan, att
få ryska Finland återförenadt med Sveriges rike, hade blifvit
ofullbordad, och hans lifiiga sinne vände sig snart åt nya håll. •
För honom, liksom .för mången svensk på denna tid, var det
i sjelfva verket af ingen synnerlig vigt, “om Sverige egde
några ödemarker mer eller mindre i Finland“. Men för
fin-narne kunde denna sak icke vara likgiltig, och mången finsk
man förutsåg redan, att den återförening af de frånskilda
styckena, hvilken Sverige icke mägtade åstadkomma, skulle
genom Ryssland sättas i verket.
För denna gång hade likväl det sträfvande för Finlands
sjelfständighet, som trädde i dagen genom Anjala-förbundet,
åter afbrutits och qväfts. Sprengtporten, som af hofrätten i
Åbo den 9 Februari 1790 blifvit dömd till döden såsom
riksförrädare och bärare af afvog sköld mot fäderneslandet, fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
