Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 8. Förmyndareregeringen, 1792—1796 och Gustaf IV Adolfs egen regering, 1796—1809. Finska kriget, 1808, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återvände genom Finland till Stockholm, och alldenstund han
strax derpå, den 1 November, fylde 18 år, upphörde nu
förmyndareregeringen. Reuterholm hade förgäfves hoppats att
äfven nu få qvarsranna vid ledningen af regcringsärendena.
Han afskedades med fullständig onåd, vistades följande sommar
en tid på Svidja i Nyland, men tillbragte återstoden af sitt
lif utrikes och dog år 1813 i staden Slesvig.
Den jämnförelsevis korta tid, under hvilken Reuterholm
och hertig Karl innehade regeringen i Sverige, gaf ej tillfälle
till någon nämnvärd verksamhet rörande Finlands inre ekonomi.
Ar 1793 nedsattes likväl en komité för upphjelpande af landets
ekonomiska förhållanden, och i allmänhet synes Reuterholm
med en viss värme hafva tänkt på sitt fosterlands förkofran.
Det är äfven utom tvifvel, att de sparsamhetsprinciper, som
nu hade begynt göra sig gällande, verkade helsosamt äfven
på förhållandena i Finland, ehuru de af styrelsen begagnade
medlen icke alltid voro de förståndigaste. Nyårsdagen 1794
utgafs t. ex. en förordning emot lyx och ölverflöd, i hvilken
bruket af kaffe och siden helt och hållet förbjöds. Detta
förbud gaf anledning till mångfaldigt gyckel och öfverträddes
sedermera genom hvarjehanda slingervägar. Yigtigare var det
beslut, som fattades år 1793 vid firandet af Upsala mötes
tvåhundraåriga jubelfest, .rörande en förbättrad undervisnings
åstadkommande åt lapparne, isynnerhet i Kuusamo lappmark.
Det synes tydligen, att förmyndareregeringen icke saknade god
vilja, och vid granskningen af dess åtgärder bör man ej
förgäta, hvilken svår ställning den efter Gustaf III hade fått på
sin del.
Gustaf IY Adolf, som nu sjelf öfvertog regeringen,
ådaga-lade många ganska berömvärda anlag, hvilka syntes lofva åt
hans undersåtar lycka och välgång. Renhet i’ seder, en sträng
sparsamhet samt fasthet i löften och beslut voro de goda
sidorna af hans karaktär. Men denna karaktär led på samma
. gång af några förderfliga fel, hvilka med tiden gjorde sig allt
mera märkbara. Gustaf III hade en gång yttrat: min son
kommer att sluta illa, ty han är dum och envis. Det är
möjligt, att dessa brister skulle åstadkommit mindre skada,
om Gustaf IV Adolfs regering hade inträffat under ett mindre
stormigt tidehvarf. Men den tid var kommen, då Napoleon
Bonaparte, buren af den franska nationalandan, begynte gestalta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
