Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 8. Förmyndareregeringen, 1792—1796 och Gustaf IV Adolfs egen regering, 1796—1809. Finska kriget, 1808, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammankallade landtdagen uppsköts tills vidare, och
Sprengt-porten återkallades från hären till St. Petersburg.
Det var Klingspors brådstörtade och skamliga reträtt,
som åstadkom dessa förändringar i politiken. Denna reträtt
stäldes nu i två olika riktningar emot Syd-Österbotten:
Kling-spor sjelf med den större afdelningen af hären tågade genom
Akkas, Tyrvis och Kumo till stora strandvägen, men Adlercreutz
förde den andra afdelningen genom Tammerfors, Tavastkyrö och
Parkano till Lappo, till dess de båda afdelningarna åter
förenade sig i Nykarleby-trakten den 28 Mars. Under hela denna
väg hade man endast på ett par eller tre ställen sammanstött
med fienden. Men redan i Björneborgs-trakten hade Bagration
upphört att förfölja och i dess ställe vändt ined sin
hufvud-styrka om till Åbo. Denna Finlands dåvarande hufvudstad
Kom den 22 Mars i ryssarnes våld och blef äfven kort
der, efter Buxhöwdens högqvarter. I Raumo och Nystad
insattes garnisoner, en mindre afdelning sändes öfver isen till
Åland, och hela sydvestra delen af Finland var sålunda eröfrad
af fienden. Deremot följde endast en mindre afdelning under
Rajewski, Klingspors tåg emot Österbotten. Klingspor skulle
nu med lätthet kunnat genom sin öfvermagt krossa Tutschkows
afdelning, innan den förenade sig med Rajewskis trupp. Men
den svenske generalen, i hvars uppskrämda inbillning fiendernas
styrka växte till mångdubbel, var nöjd att fienden ej hunnit
afskära hans återtåg, och fortsatte färden emot Uleåborg.
Rys-sarne åter, hvilka nu hadc förenat sig under Tutschkows befäl,
förföljde ifrigt den retirerande hären längs strandvägen och på
isen längs Bottniska viken, och deras kosackhopar, hvilka an- •
fördes af öfverste Kulncff, voro oupphörligt i finnarnes rygg.
Påskaftonen, den 16 April, bestodo de finska eftertrupperna
häftiga attacker under hela vägen från Yppärilä bro genom
Pyhäjoki ända till Pattijoki; på hafsisen utanför Pyhäjoki blef
öfverste Löwenhjelm, Klingspors öfveradjutant, fången och chefen
för Åbo regemente, Fleming, fick sitt banesår. Men under
dessa strider kom man att märka, att fienden i sjelfva verket
icke hadc en sådan öfvermagt, som man hittills hade förmodat.
Ilär uppe i den höga norden skulle slutligen den långa flykten
hafva en ända och krigslyckan blifva de finska vapnen bevågnare.
I stallet för den tillfånga tagna Löwenhjelm blef
Adlercreutz öfveradjutant och kom snart i tillfälle att visa sin dug-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
