Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 8. Förmyndareregeringen, 1792—1796 och Gustaf IV Adolfs egen regering, 1796—1809. Finska kriget, 1808, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kosackerna. Rajewski, som till följd af de&sa tilldragelser
ansåg nödvändigt att sammandraga sin styrka, lät sitt folk
uttåga såväl från Vasa som Lillkyrö och flyttade hären till
Lappo, derifrån han ytterligare drog sig tillbaka till Salmis.
En afgörande strid förestod nu på denna punkt.
I början af Juli var den finska arméns ställning följande:
fält marskal Ken sjelf hade ej kommit längre än till Nykarleby,
men Ehrenroth och en del af Savolako infanteri hade
framträngt till Lappo. På högra flygeln framryckte von Otter
ända till Storkyrö, och på den venstra hade von Fieandt
fattat posto vid Lintulaks. Den sistnämnde trängdes likväl af
öfvermagten tillbaka till Perho och Öfvervetil, och samtidigt
besatte äfven Rajewskis hufvudstyrka åter Lappo. Men
Adler-creutz ville ej lemna denna vigtiga korsväg i fiendens våld,
och derför lät han nu alla till hands varande trupper, omkring
3,500 man, genom Kauhava rycka fram till Lappo, hvarest
striden begynte den 14 Juli klockan 4 eftermiddagen. Von
Döbeln och hans Björneborgare bemägtigade sig med
utomordentlig tapperhet Lappo Storby, och ryssarne trängdes emot
Liuhtårla by, i skydd af hvars brinnande ruiner de drogo sig
undan åt Salmis. Denna blodiga seger, vid hvilken finnania
förlorade 180 man, men ryssarnes manfall var öfver fyrahundra,
syntes för ett ögonblick ingifva förhoppningar om landets
åter-eröfring, i det att fienden på alla håll var tvungen att draga
sig tillbaka. Von Otter framryckte till Kauhajoki, der
bönderna nyss hade gripit till vapen och kosackerna af denna
orsak farit fram med vilda härjningar. På venstra flygeln
framträngde von Fieandt åter till Lintulaks. Sjelfva centera
avancerade till Salmis och Ruona, då Rajewski hade retirerat
ända till Alavo. Men äfven här begynte ryssarnes ställning
redan blifva svår; tvenne underofficerare Roth och Spof med
40 man af Björneborgs regemente hade nämligen blifvit
skickade genom skogarne till Ruovesi i den fiendtliga arméns rygg,
hvarest de borttogo transporter, förstörde broar och hotade
sjelfva Tammerfors stad. Rajewski tvangs derför att åter draga
sig tillbaka, men ej mer rakaste vägen åt Tavastehus, utan
genom Keuru och Jämsä. Äfven från svenska sidan syntes
slutligen verksammare undsättning vara att förväntas. Konungen
sjelf, som hade råkat i oenighet med engelsmännen och sålunda
förlorat en till Göteborg anländ undsättningsarmé, lemnade för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
