Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 8. Förmyndareregeringen, 1792—1796 och Gustaf IV Adolfs egen regering, 1796—1809. Finska kriget, 1808, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färden tillryggaläggas — 20 mil genom en endast glest
befolkad bygd och under den hårda årstidens inträde. För
färdens svårighet måste åter 1,200 sjuke qvarlemnas i
Uleå-borg; men endast fd öfvergåfvo frivilligt sina fanor. Den ringa
qvarlefvan af Finlands hjeltemodige försvarare lemnade nu med
förtviflan i hjertat sitt fädernesland och inqvarterades så godt
sig göra lät i Torneå-trakten. Den 13 December gick den
sista truppen öfver gränsen; hela det finska fastlandet var nu
eröfradt af ryssarne.
Krigets slutliga förlopp kunna vi endast i korthet
omnämna. I finska härens vinterqvarter rasade en smittosam
feber, som bortryckte omkring hälften af folket. Senare på
vintern drogos Savolaks och Karelens samt Österbottens
afdel-ningar till trakten af Umeå under befäl af grefve Cronstedt;
de öfriga förlädes i trakterna af Torneå och Piteå och fingo
till befälhafvare generalmajor Hans Henrik Gripenberg, emedan
det öfriga befälet (Adleroreutz, Sandels, von Döbeln) hade
be-gifvit sig till Stockholm. Åland var ännu i svenskarnes
besittning, och konungen sände von Döbeln som befälhafvare dit.
Men kejsar Alexander, som så fort som möjligt ville tvinga
svenskarne till fred, beslöt att ännu under vinterns lopp skicka •
en här öfver till sjelfva Sverige och satte derför i början af
Mars tre arméer i rörelse. Buxhöwden, som hadc ansett denna
djerfva plan alltför farlig, hade nu blifvit afsatt från befälet,
och i hans ställe trädde general ron Knorring. Då äfven
dennö visade tvifvel rörande planens verkställbarhet, så infann
sig Araktschejew sjelf i Åbo den 4 Mars, och först
hansjern-vilja fick saken i gång. 17,000 ryssar tågade under
Bagra-tions befäl den 10 Mars från trakten af Åbo öfver isen till
Åland, och på denna färd medföljde så väl Knorring som
Araktschejew. Samtidigt erhöll Barclay, som var kommendant
i Vasa, befallning att föra 8,500 man öfver Qvarken till Umeå.
Förgäfves bemödade han sig att ådagalägga det rysliga i ett
sådant företag; han erhöll till svar en strängare befallning
och satte sig den 17 Mars i rörelse. Nästan samtidigt förde
Schuvaloff från Uleåborg en tredje armé af nära 5,000 man
emot Torneå. Detta tredubbla anfall var för svenskarne helt
och hållet oväntadt, men skulle kunnat blifva förderfligt för
den ryska hären, om ej flere omständigheter för ögonblicket
hadc vändt sig till deras fördel. Döbeln, som insåg omöjlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
