Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 9. En blick på kulturförhållandena i ryska och svenska Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kår, hvilken alltid till vintern fördes till Holstein, men om
sommaren kemtades till öfningsläger i Peterhof. Men Peters
hastiga död upplöste hela denna institution och folket fick,
sedan det utstått många lidanden, återvända hem år 1762.
Under Ivatharina II:s tid började man dock småningom använda
finnar till krigstjenst. Ingermanland, som dessförinnan äfven
varit befriadt från utskrifning, synes omkring år 1785 kommit
att uppställa rekryter; men Viborgs läns frihet från
utskrifning stadfästes fortfarande af kejsarinnan. Likväl värfvades
frivilliga för fem års tid till garnisonen i Viborg, och då
kriget med Sverige bröt ut, upprättades en karelsk frikår.
Deremot utfärdade Paul strax vid sin tronbestig ling en
kungörelse, i kraft hvaraf rekryteringen skulle försiggå i Viborgs
län likasom i hela det öfriga riket. Den första utskrifningen
skedde den 1 November 1797, och i fjorton års tid fick sedan
ryska Finland fördraga denna tunga, som var så mycket
svårare, som rekryterna fördes till främmande landsdelar och
bland främmande folk. Det var i sjelfva verket ganska
vanligt, att folket flydde i skogarne och öfver gränsen, för att
undgå denna fruktade tvångstjenst. Efter Gustaf III:s krig
hade man cljes begynt egna mycken uppmärksamhet åt detta
landskaps försvarsväsende. Den redan 1773 grundlagda
köpingen Daviässtad försågs nu med befästningar; nya
fästningsverk uppfördes vid Svensksund (Fort Slåva) och vid
Kymraene-gård (Huuma), samt batterier på flere ställen längs gränsen
emot svenska Finland. På Saimen hade man redan under
kriget upprättat en liten krigsflotta; till dess hufvudstation
bestämdes Willmanstrand, och då den naturliga farleden till
Nyslott gick igenom svenska området (genom Puumala sund),
gräfdes nu på ryska sidan flere kanaler (Kutvantaipale’ Käyhkä,
Kukontaipale och Telataipale). Alla dessa åtgärder visade mer
än nog ryska Finlands stora betydelse såsom ett utanverk för
kejsardömets hufvudstad. Men för sjelfva landets och folkets
förkofran voro de ej till mycket gagn; tvertom var redan den
olämpliga gränsen, som afskilde från hvarandra delar af samma
folk och på många orter af samma församlingar, i och för sig
en stor olycka, hvilken medförde ansenligt förfång såväl för
den materiella förkofran, som.för bildningen. Derför låg äfven
allt framåtskridande nere i ryska Finland, och kcvjsar Alexander
sade sig “med smärta funnit, att detta landskap allt ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
