Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Finlands nyaste tid, från år 1809. Finland såsom stat i förening med Ryssland - 1. Grundläggandet af Finlands statsskick, 1809—1812
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafva gripit det tillfälle, som händelsen erbjöd honom, till att
upprätta en konstitutionel monarki i det eröfrade Finland.
Hans medhjelpare och rådgifvare vid detta ädla foretag var
den lärde och snillrike statssekreteraren Mikael Speranski, en
man, som från en ringa början hade uppstigit till de högsta
platserna i staten. Denna man, som kort förut hade fått i
uppdrag att ordna Rysslands lagväsende, hade intet ringare
mål i sigte, än att förvandla Ryssland till en konstitutionel
stat, och han ansåg i detta hänseende det lilla Finland lämpa
sig till modell för det stora kejsarriket. Hans höga och på
fast öfvertygelse grundade idéer vunno bifall hos kejsaren, hvars
politiska åsigter äfven eljes lutade åt samma håll. Alexander
ville ej allenast förena furstendömet med sitt rike, utan han
önskade äfven genom tacksamhetens och den egna fördelens
band fästa de nya undersåtarne vid deras förändrade politiska
ställning och sålunda försäkra Rysslands hufvudstad om ett
säkrare utanverk, än några genom vapenmagt eröfrade
landsträckor kunde vara. Detta högre betraktelsesätt besegrade
alla de hinder, hvilka statsmännen af den gamla stammen
försökte ställa i vägen för Alexanders plan, och Finlands
upprättande till ett särskildt rike blef sålunda beslutet och
verkstäldt.
Men detta märkeliga skifte i Finlands historia var i
början utsatt för många vexlingar och mycket motstånd. Vi
hafva redan i det föregående omnämnt de löften om lagarnes
och privilegiernas bibehållande, hvilka redan vid krigets början’
å kejsarens vägnar offentliggjordes. Under den tid sjelfva
kriget pågick, var likväl krigets rätt den högsta lagen, och
fastän grefve Buxhöwdm, som då styrde i kejsarens namn,
med berömvärd moderation handhade sin magt, var likväl
denna mellantid full af faror för landets framtid, alldenstund
den högsta regeringsmagten nu för det mesta befann sig i
händerna på främlingar. Sålunda förordnades t. ex.
civilguvernören öfver Ryska Finland, N. Emine, till ledare af den
civila förvaltningen äfven på vestra sidan om den förra
riksgränsen, och vid högqvarteret tillsattes en särskild högsta
domstol eller wkomité“, till hvilken Åbo hofrätt väl fick
utnämna en medlem, men hvaraf de öfriga fem (bland dem
kejsarens kamniarjunkare Lanskoj och några embetsmän från
Wiborgska sidan) voro mer eller mindre främmande för Finland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
