Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Finlands nyaste tid, från år 1809. Finland såsom stat i förening med Ryssland - 1. Grundläggandet af Finlands statsskick, 1809—1812
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terare“), hvilken Hans Majestät i nåder utnämnde bland
Finlands infödingar, föredrager hos kejsaren de finska ärendena,
sedan en särskild komité, bestående af ordförande och minst
tre ledamöter, äfven de finnar och utsedde af kejsaren, först
har granskat och förberedt de samma. Följande dag utnämndes
Robert Henrik Rehbinder till Finlands första statssekreterare,
i hvilket embete han qvarstod i nära 30 år (f 1841).
Ordförande i komitén blef den nyss till Finland öfverflyttadc
mustaf Maurits Armfelt (upphöjd till grefligt stånd 1812,
■f 1814), och dess första ledamöter voro Johan Fredrik
Aminoff (f 1842), lagman Jakob Wilhelm Hisinger (sedan ledamot af
Justitie-departementet, f 1843), lagman Karl Johan Walleen
(sedan prokurator f 1867) och Gustaf Adolf von Rosenkampf
(född i Lillland, f 1832), hvilken sistnämnde kort före sin
utnämning upphöjdes i finskt adligt stånd.
Men vid denna nya institutions stiftande anknyter sig
äfven en annan statshandling, som i ännu’ högre grad gaf
fasthet och styrka åt Finlands nya politiska ställning. Vi
hafva redan i det föregående sett, att Alexander I redan i
hörjan af sin regering hade funnit, huru bekymmersamt
tillståndet i ryska Finland var, och att detta sorgliga förhållande
endast genom en förening med det öfriga Finland kunde
af-hjelpas. Å andra sidan hade äfven sjelfva befolkningen ij
Finland redan länge närt en förhoppning om detta landstyckes
återvinnande, en fordran, som redan på Aujalaförbundets tid
de finska sjelfständighetsifrarne hade framstält i St. Petersburg.
Saken syntes äfven oundviklig, om Savolaks’ och Nord-Karelens
aftynande handel åter -skulle kunna upplifvas. Men till allt
detta kom yttermera äfven en politisk orsak. Den europeiska
politiken hadc nämligen på denna tid undergått en märkbar
förändring. Den i Tilsit ingångna vänskapen emellan Alexander
och Napoleon, hvaraf Finlands eröfring var en följd, begynte
öfvergå till fiendskap, sedan Frankrikes kejsare börjat fordra
samma undergifvenhet af Ryssland, som af det öfriga Europa.
Napoleon samlade redan oöfverskådliga truppmassor vid ryska
gränsen, och ett jättekrig, hvars motstycke verlden ej hade
skådat sedan folkvandringarnas tid, beredde sig till utbrott.
Äfven det svenska folket, som beundrade Napoleons storhet
och hade valt en af hans generaler för sin tron, glödde af
begär att hämnas det senaste krigets olyckor. Då beslöt
Alexander, som re<&»:/på^ett jSå storsinnadt (Sätt hade fästat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
